Här ekade det tomt. Bloggen har inte kommit i första hand sedan jag kom tillbaka till Australien. Med planer som inte längre kommer bli av så sitter jag nu här med ett vitt ark som väntas på att på fyllas i med nya äventyr. För tillfället befinner jag mig i Brisbane. Jag insåg precis att jag alltid verkar åka till Brissy när jag inte vet vart jag ska ta vägen. Med en känsla av att jag var tvungen att lämna Cairns för att inte fastna i bubblans där så hakade jag på när en fransk tjej behövde resesällskap ner hit till Brisbane. Tillsammans med estländaren Tom så har vi de två senaste dygnen avverkat en resa på ca 2000 kilometer och nu är jag alltså tillbaka i Brissy, för fjärde gången (femte om man räknar med de tre timmarna jag var här innan jag reste till Noosa). Då stan ligger mitt på östkusten så ligger det bra till att åka antingen upp eller ner. Jag funderar starkt på att dra mig vidare mot Byron Bay om ett par dagar. Mitt älskade Byron. Känner att det skulle kunna vara en bra plats att spendera jul och nyår på i år. Senast jag skrev så berättade jag ju hur besviken jag var på Cairns den här gången, att det inte var som förr, särskilt hostelet. Jag måste dock säga att det blev bättre, mycket bättre. Jag lärde känna en hel del bra människor och gav mig ut på några turer. Här är ett axplock av vad jag har sysslat med de senaste veckorna: * Hyrde en bil tillsammans med tre tyskar och åkte två timmar norrut till Daintree Rainforest och Cape Tribulation. Det enda stället på jorden där två världsarv möts. Världens äldsta regnskog och så Stora Barriärrevet. Och visst är det vacker där uppe. Där uppe på berget är man omringad av den orörda regnskogen, fruktansvärt fina stränder och vattenhål. Tyvärr var det väl inte den bästa tiden på året att åka dit då alla stränder uppe i norr är avstängda för att vattnet är fullt av maneter. Så sådär lagomt roligt var det väl att gå där på stränderna medans det var 30 grader varmt och inte kunna svalka sig i vattnet... Men vackra vyer och en vild cassowary (dom där stora jätteaggressiva emuliknande fåglarna ni vet) fick vi i alla fall se. Det roligaste som hände där uppe var nog ändå när vi kom till vårt hostel, djungelbyn PK's och möttes av ett enormt raveparty. Vi hade hört talas om det då några från hostelet skulle dit, men utan att veta att det var just här. Vi fick rummet bredvid våra kompisar (svenskarna Albert och Hampus och fransmännen Jimmy och Corell) på Asylum och medans det blev en tidig kväll för mina medresenärer så stannade jag uppe och upplevde mitt livs första rave. Det blev en natt fylld av barfotadansade i regnet, med en papegoja på axeln emellanåt, medan flertalet DJ's spelade så händerna blödde. De flesta runt omkring mig var nog påverkade av mer än bara stämningen medan jag såg det hela som ett rätt bra träningspass... När musiken tystnat så återvände jag till vår lilla stuga för sömn, bara för att genast få höra misstänksamma ljud från påsen bredvid mig på golvet. Fick se en stor mus titta fram från chipspåsen... Sprang ut till killarna som satt utanför på altanen och med Alberts hjälp fick vi ut den från rummet, bara så att den skulle kunna återvända två minuter senare till en annan chipspåse. Jag klättrade upp till min sängs överslaf och lyckades till slut somna, till ljudet av en chipsätande mus... * En dag åkte vi till Kuranda som är en lite by mitt ute i regnskogen, ett par mil utanför Cairns. Där besökte vi de imponerande vattenfallen i Barron Gorge. Busiga som vi var så skippade vi utkiksplatsen och klättrade hela vägen tills vi stod vid fallets topp. Drä hängde vi hela dagen och medans killarna klättrade ner för i stort sett hela fallet, och hoppade 15 meter ner i de djupare delarna av fallet, så nöjde vi tjejer oss med en kort simtur och prat på land i stället. Mäktigt var det minsann och det är sådana här gånger jag hatar att ett fotografi aldrig kan göra upplevelsen där och då rättvisa. * Jag har lärt känna en hel del sköna människor men galnast av dom alla är nog ändå svensken Hampus. Bara det att han en kväll fick för sig att svälja en av hostlets guldfiskar. Levande. Ja, människan är helt enkelt inte klok. * Jag har träffat den nästan 185 centimeter långa holländskan Lisa och tillsammans tog vi med vår koreanska rumskamrat Anna ut på en pubrunda i Cairns. Om hon blev skadad för livet, eller faktiskt förtjust vågar jag inte svara på men hon såg i alla fall ut att ha roligt. Fast den annars så morgonpigga flickan var sängliggnades till klockan ett och då jag frågade hur hon mådde så fick jag till svar: ”Bäd, väd, rilli rilli bäd”... * Tillsammans med min kompis Jenny som bor här i Cairns, och hennes arbetskollegor så åkte vi till Stoney Creek. Ett ställe inne i regnskogen där det finns en iskall å som rinner med kalla källor som är perfekta att svalka sig i. * Bevittnat början av regnsäsongen. Med skyfall i stort sett varje eftermiddag och kväll. Varit på Woolsheds berömda Ladies Night med Tim, utklädd till kvinna. Kortkort, magtröja, en hel del smink, diadem och högklackat och han var redo för kvällen. Det slutade med blödande fötter, en bättre förståelse för oss tjejer, och en jäkla träningsvärk i benen dagen efter. *Jag har haft en hel del drinkar, shots och roliga samtal på Woolshed tillsammans med Australiens bästa (och förmodligen snyggaste) bartender Sean. * Upptäckt en gömd pärla i Cairns. Texmexstället Green Ant som erbjuder delikat mat med backpackervänliga priser. En ny favorit. * Och så i lördags, kvällen innan jag skulle åka. Ja då fick jag äntligen uppleva en av dom där riktiga Asylumkvällarna igen. Vilket betyder sitta uppe hela natten och spela gitarr, sjunga och prata, ända tills solen stiger bakom bergen. Det blev läggdags klockan sex på morgonen, två timmar innan vi skulle åka till Brisbane... Precis som det brukade vara. Så ja, även den här gången blev det lite jobbigt att lämna Cairns. Det blev så mycket bättre och jag lärde återigen lära känna en massa bra människor. Men Cairns är också farligt. Det är så otroligt lätt att bli fast i den bubbla man sugs in i här. Så jag gjorde nog ett bra val att resa vidare, men känner jag mig själv rätt så är ett stopp till i Cairns ett måste innan jag lämnar Australien igen. Annars då? Jodå, jag har anpassat mig ganska bra till backpackerlivet igen. Fötterna är spruckna av för mycket barfotavandrande. Min basföda består av tonfisk, bröd och nudlar. En ny fotlänk sitter runt min ankel. Alla mina kläder är skrynkliga. Och min plånbok har fått några nya kort från diverse affärer och researrangörer, och såklart VIP-kort från Woolshed. Men det är absolut inte så att jag klagar, tvärtom. Det är varmt och skönt och jag får uppleva nya dagar i detta fantastiska land varje dag. OBS! Några bilder kommer upp så snart jag har ett bättre internet.