Dagarna i Noosa var fantastiska. Stränderna är underbara där...

 

På måndagen, bara två dagar innan jag skulle bege mig hem till Sverige igen, så besökte jag och Jonas Australia Zoo, som bara låg dryga timmen från Noosa. Krokodiljägaren Steve Irwin var och är fortfarande en populär australiensk ikon och hans djurpark och livsverk besöks av miljontals människor från hela världen varje år. Både jag och Jonas hade höga förväntnigar på djurparken. Krokodiljögaren var ju något jag och farfar tittade på varje eftermiddag då jag hade kommit hem från skolan. Och redan på bussen på väg till djurparken så kom man i den rätta stämningen då ett avsnitt av "The Crocodile Hunter" visades på bussens tv. Väl framme på Australia Zoo så var jag och Jonas som två barn på julafton. Med en enorm djurpark och sju timmar på oss så sprang vi fram och tillbaka hela dagen och tittade, klappade och matade djur. Vår favorit var helt klart "Ruu Heaven", en enorm inhägnad park där kängurur hoppade runt fritt och gärna lät sig matas och klappas. Här spenderade vi helt klart mest tid. Koalorna var den andra favoriten. Koalan har utan tvekan blivit mitt australiensiska favoritdjur och på Australia Zoo fanns dom överallt! Man fick klappa dom medan dom sov i träden och jag och Jonas passade även på att ta professionella bilder med en koala. Jag ville inte släppa taget om denna lilla fantastiska filur!

 

Förutom att gå runt och kika på alla fantastiska djur så var vi även på en av alla de shower som pågick under dagen. Vi var såklart med den stora showen där det visades upp en fantastisk visning med flertalet olika fåglar, riktigt häftigt faktiskt att se hur de hade tränat upp fåglarna att flyga exakt vart dom ville. Ett par krokodiler fick vi även se men detta var något jag inte var alltför imponerad av efter att ha varit på "jumping crocs" i Darwin... Vi var även på matningen av jättesköldpaddorna och en show med tigrar. Något annat jag verkligen gillade med Australia Zoo och något som skiljde sig från andra djurparker är att man överallt såg skötare som var ute och gick med djuren och som besökare var det bara att komma fram och prata med skötare, klappa djuret och lära sig mer. Stället må vara väldigt kommersiellt men man märkte att skötarna verkligen gjorde sitt bästa för att föra "Steve IIrwin-andan" vidare, att få besökarna att älska djuren, utbilda besökarna och därmed få besökarna att vilja rädda djuren.

 

Innan vi tog bussen hem så besökte vi även djursjukhuset som låg i anslutning till djurparken. Där fick man för en billig peng köpa en biljett och sedan vistades man in i ett rum där man hade full uppsyn över vad som pågick inne på sjukhuset. Skadade och sjuka djur låg på bord och man fick bevittna veterinärernas arbete. När vi var där så hade man precis avslutat en operation på en koala som låg på uppvakning och en stor fågel och en känguru var de andra patienterna. Tyvärr hade vi inte så mycket tid på oss innan bussen skulle gå så vi var tvungen att gå, men jag hade nog kunnat stå kvar hela dagen och kikat genom det där glasfönstret.

 

Trots ett inte alltför bra väder så var det en fantastisk dag. Djurparker är roliga men jag har också alltid varit lite skeptiskt till inlåsta djur. Men på Australia Zoo så såg alla djuren ut att må riktigt bra. Alla hagar och inhägnader var stora och gröna och djuren såg väldigt välmående ut. Stället levde verkligen upp till våra höga förväntningar och det var en trött men nöjd Cecilia och Jonas som satte sig på bussen hem till Noosa.

 

Här kommer några bilder från vår kanondag:

 

Hej där! Nu har det gått två veckor sedan jag landade på svensk mark. 34 timmar senare och utan något bagege men fram kom jag. Jag slocknade genast i bilen på vägen hem till Ramvik och vaknade inte upp förrän vi svängde in på gården. Och ja, allt är precis som vanligt här hemma. Så himla kul att träffa familjen och vännerna och att få äta massvis med god mat, och sova i sin egna säng. Vilken dröm! 

 

Men förutom det så har jag inte mycket att hurra över. Jag saknar Australien mer och mer för varje dag och att logga in på Facebook är en riktig pina. Där syns bilder och uppdateringar från mina vänner och livet ser ju ut och vara lika härligt där som innan jag åkte. Och dansken saknar jag ju såklart något fruktansvärt och jag förbannar denna jäkla tidsskillnad som gör att man inte kan prata med varandra när man vill. 

 

Så för tillfället så håller jag tummarna för att jag ska få jobba så mycket som möjligt och därmed kunna återvända till Aussie så fort det bara går. 

 

Tills dess så ska jag ge er ett par inlägg till här på bloggen med lite bilder och sådant jag inte visat tidigare. Först kommer såklart bilder från vår dag på Australia Zoo.