Nedräkningen fortsätter
Då sitter jag här på Art Works igen och utnyttjar internet. Om vi jobbar idag har vi ingen aning om och om vi gör det så vet vi inte när. De ringer när de behöver oss och då gäller det att vara beredd. Att sitta hela dagarna och aldrig veta om vi ska jobba eller ej är fruktansvärt frustrerande. Vi kan knappt lämna hostelet och dagarna går fruktansvärt långsamt. Tur för mig så är det inte så himla många dagar kvar nu. Möjligtvis elva men förhoppningsvis bara åtta. Dagarna går hursomhelst fruktansvärt långsamma. Då vi bara är fem personer kvar på hostelet så finns det dessutom inte så många att sitta och prata med. Vi kommer alla bra överens men var och en pysslar liksom med sitt eget och räknar dagarna tills vi får ge oss av härifrån.
Igår fick vi i alla fall jobba och det ordentligt. Vi packade på två farmer och tillsammans blev det elva timmars arbete, och dagslönen kunde jag betala av veckans hyra med. Men låt mig säga så här: det farmjobb jag gjort hittills, trots alla krämpor och allt som varit, jag tror nästan jag föredrar det framför att packa äpplen. Fy fan vad hemskt det är. Det är inte speciellt svårt men stressigt som bara tusan! Igår trodde jag att jag skulle kollapsa där vi rullbandet. Som tur är finns det ett gäng gamla tanter som gjort detta länge och hjälper oss nykomlingar. Utan dom vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Men som sagt, BARA NÅGRA DAGAR TILL.
Och så fort jag är färdig här så tänker jag sätta mig på bussen och lämna Stanthorpe bakom mig. Så ska jag leta reda på Jonas och de andra, få lite sol och värme och GLADA dagar innan jag tar planet hem till Svea Rike. I can't wait.
En bild från i torsdag, strax innan 75 % av dessa människor åkte härifrån. Jonas, Mads, Becca, Emma, Ruby, Martina, jag, Kate, Charlie, Ben och Simon.
Kommentarer
Trackback
