Hej! Sydney är det som gäller för mig nu och jag måste säga att efter en månad i Byron Bay så är det en stor omställning att vara här i stan. Helt plötsligt måste man bära skor. Och det funkar inte längre att gå runt i bikini hela dagarna, vart man än ska. Och så finns det trafikljus och övergångställen! Och fler än två gator. Herrejösses...

 

Resan hit ner var precis som jag förberett mig på, fasansfull. Efter att ha spenderat min sista dag i Byron och kramat om mina kanadensiska och irländska rumskamrater så satte jag mig på bussen klockan 18:00, en halvtimme för sent. En fullsmockad buss innebar att jag var tvungen att sitta längs fram, utan något som helst benutrymme, med en väska i knät och tråkig reskamrat. Busschauffören dom första sju timmarna var ny, vilket innebar att han hade en medchaufför som lät som en GPS. Vid ett på natten steg en stupfull australiensare på, och att få någon sömn alls under resan var numer omöjligt. Denna man satt och skrek och pratade för sig själv nästkommande fem timmar. Trots flera tillsägelser av medresenärer och chaufför. Det var nog inte många på bussen som fick någon sömn under dessa timmar. Kom i alla fall fram till Sydney en halvtimme före utsatt tid, klockan sju på morgonen. Gick raka vägen till hostelet för att få reda på att check-in inte var förrän två på eftermiddagen. Var glad att jag kan min väg här i Sydney och därmed visste var offentliga toaletter, det bästa cafét och matbutik finns. Vandrade gatorna upp och ner som en zombie och kunde till slut komma in på rummet. Var helt plötsligt inte så trött utan bestämde mig för att ta bussen ut till Bondi Beach och möta upp några av danskarna som jag firade jul med. Ett trevligt återseende. Både av folket och Bondi. Efter trettiosex timmar utan sömn gick jag sedan och la mig klockan åtta på kvällen och första dagen i Sydney var gjord.

 

Sedan dess har jag haft fullt upp med att träffa goda vänner. Har träffat danska Anne-Mette som jag träffade i Byron, mötte upp danskarna igen samma dag och igår så hängde jag med Emma, fantastiska Emma från Luleå som jag var i Stanthorpe med. Efter att ha spenderat 24 timmar om dygnet med henne i tre månader och sedan inte se varandra på ett halvår så var det obeskrivligt kul att se henne igår igen. Vi hängde hela dagen på Bondi och bara mådde gott. 

 

Så ja, nog är livet bra här i Sydney. Och fastän jag älskar storstan så lockar ändå stranden lite mer och jag tror nog att jag kommer dra mig ut mot Bondi och bosätta mig där ett tag och leta efter jobb i omgivningarna. Nu när sommaren är här på riktigt i Australien så är det stranden man vill vara vid.