88

Jag kan knappt tro det men idag är det faktiskt min allra sista dag. Jag har alla papper ifyllda, alla 88 dagar. Gud förbannat vad bra det känns. Det har varit så många gånger då jag bara velat ge upp och strunta i alltihop. Men då regnet har öst ner i broccolilandet så det knappt går att se något, då händer värkt så mycket att det inte gått att sova om nätterna och då jag fått en veckolön från Snowmans som knappt täckt hyran, ja då har jag tänkt tillbaka på allt jag varit med om under det här året i Australien. Alla platser jag besökt, från kilometer långa stränder till storstäder. Alla människor jag mött som blivit vänner för livet. Händelser jag aldrig kommer att glömma. Som att ovetandes bada i en flod full med livsfarliga saltvattenskrokodiler, stå med tio tusen andra på Sydney Stadium och sjunga med till Blink-182 som står på scen, ligga i gräset mitt ute i ingenstans i Australiens outback och titta upp på en himmel fylld med fler stjärnor än vad jag någonsin tidigare sett, sitta på en strand i Darwin klockan fem på morgonen och se åskan slå ner i havet framför. När jag tänkt tillbaka på sådana stunder så har jag bitit ihop, torkat regnet ur ansiktet och skurit av en annan broccoli, smörjt in händerna med Deap Heat och plockat ännu en korg med äpplen, bara för att kunna få göra om alltihop en gång till och fylla på med ännu fler av dessa minnen.

 

Jag har 88 dagar men ännu inte ett nytt visum. En ansökan ska skickas in och sedan väntar en nervös väntan på att den förhoppningsvis ska godkännas. Men det får vänta tills jag har kommit hem. Men vetskapen om att jag har allt som behövs är jäkla skönt.

 

Om ett par timmar väntar mitt sista pass som äppelpackare. Väskan är i stort sett packad, jag har tagit en sista sväng i Stanthorpes centrum och bussen är bokad. Klockan sju imorgon så tar jag farväl av Stanthorpe och tar sikte på först Brisbane och sen Noosa. En resa som tar först tre timmar till Brissie, en väntan på nästan tre timmar och sedan ytterligare tre timmar till Noosa. Ingenting med Aussie mått mätt. Och ingenting då jag vet vad som väntar: sol och värme och frihet!



Kommentarer
barbro

Att lära för livet heter det.Och det har du gjort med bravor.GRATTIS!! Njut nu av friheten,solen och "kompisen"
Grattiskramar från
Barbro Per-Uno

2013-07-10 @ 14:14:21


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

sandandsaltwater

Life in Australia!

RSS 2.0