Ja, mina kära läsare. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för tillfället. Jag tar det från början: Då Peigi är tvungen att hinna med ett flyg till Thailand på torsdag så bestämde hon sig för att följa med våra irländska vänner ner till Sydney igår. Vägarna har ju varit stängda norrut på grund av översvämmningar och vi visste inte när vi skulle kunna ta bussen upp till Cairns. Min plan var att vänta i Airlie Beach tills vägarna öppnade igen och sen åka upp till Cairns. Men något jag blivit rätt bra på under min tid i Australien är att ta snabba beslut. Impulsiva beslut. Så någon gång under Australia "Straya" Day bestämde jag mig för att också följa med Peigi, James och Kieran. Visst vill jag till Cairns men jag kan lika väl åka till Sydney nu istället för om en vecka. Sen att bara slitas frås Peigi sådär efter att vi hängt ihop varje minut i 1,5 månad kändes inget vidare.

Efter att beslutet var taget så hade vi en superrolig Australia Day i lördags. Jag och Peigi har under dagarna i Airlie hängt med kiwikillarna Ed och Ryan och Australia Day var inget undantag. När kvällen kom så anlände även Kiaran och James och vi hade alla en ruskigt rolig kväll på hostelets klubb. Suverän DJ och med hans kollega Mr Bongolicious så var dansgolvet fullsmockat. Mr Bongolicious spelade bongotrummor till varenda låt och alla hits blev ännu bättre med trummorna. Australia Day är en stor dag i Aussie och alla var på bra humör och inte ens regnet som självklart kom tillbaka under kvällen fick oss på dåligt humör.

Morgonen därpå, klockan sju för att vara mer exakt, klev vi trötta upp och packade ihop och satte oss sedan i bilen med planen att köra över 12 timmar för att ta oss till Brisbane. Ju längre söderut vi kommer får vi onda aningar om att detta kanske inte kommer gå. Vi hade hört talas om att stormen som varit i norr flyttat söderut men vi hade ingen aning om hur illa det faktiskt var. Vid fyratiden kom vi till ett ställe som heter Gladstone och upptäcker att alla vägar till Brisbane är stängda på grund av översvämmningar. Vi gjorde allt vi kunde men det fanns ingen väg härifrån. Humöret var kört nere i botten men det fanns inget vi kunde göra än att leta efter någonstans att bo. Vi hittade ett minimalt backpackers där vi bodde i natt men fick imorse höra att det var fullbokat framöver då det är fler än oss som är strandade här.

Så just nu befinner vi oss på ett litet motell i Gladstone, mitt i Ingemansland i Queensland. Teven har stått på hela dagen och vi har sett hur regnovädret, stormarna och cyklonerna dragit fram över östkusten och främst Brisbane. Brisbane ligger längs med en flod och den har såklart svämmat över och katastrofen är total. Det är inte lika illa som 2011 men fortfarande riktigt illa. Folk har dött, staden ligger under vatten och allt är stängt. Jag och Peigi har varit lite oroliga för vår vän Stu som vi bodde hos i Brisbane, särskilt då han berättade att huset han bor i blev översvämmat förra gången, men vi har varit i kontakt och han är okej.

Just nu verkar det som att det värsta ovädret har passerat Brisbane och dragit söderut. Men vi har just hört att vi inte kommer härifrån förrän förmodligen torsdag. Peigi har varit tvungen att boka ett plan till Sydeny härifrån Gladstone. Jag fortsätter söderut med killarna men det kommer som sagt dröja ytterligare några dagar. Så länge roar vi oss med tv, kortspel m.m. Men som att det inte vore nog med att Australien är översvämmat så har även regnovädret påverkat telefonlinjerna som varit nedstängda. Och värst av allt, vi har varit utan pengar hela dagen. På något konstigt vis har alla maskiner som tar kort inte fungerat och alla bankomater har slagits ut så vi har inte kunnat ta ut kontanter heller. Helt galet! Nu ikväll så har bankomaterna fungerat igen som tur är. Och eftersom alla vägar är stängda så har folk börjat bunkra upp med mat. Hyllorna i mataffärerna gapar därför rätt tomma.

Så ja, jag vet som sagt inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är i alla fall i säkerhet här där jag är nu. Vi har hört folk berätta om hur de varit tvungna att evakueras då deras hur blivit förstörda. Vägarna kommer torka och vi kommer att komma härifrån. Så småning om.

Bjuder på tre bilder från Australia Day.

 

Efter några dagar i Airlie fick vi även Ryan, Eds bästa vän som roomie. Han visade sig vara något av en mästerkock och såg till att jag och Peigi i alla fall fick äta gott medans vi var där. Hans kycklingpasta är nästan i klass med farmors. Bara nästan.

 

Vi fyra som reser ner längs med östkusten igen.