Hej där! Ligger i sängen och äter Tim Tam och tänkte att jag skulle uppdatera er där hemma om läget här i storstan. Det har ju gått en vecka nu sedan jag kom hit och nu har jag landat här i Sydney. För det första har jag bytt hostel. YHA var inget för mig och mitt nya hem är nu Nomads Westend. Fortfarande mitt i smeten men betydligt mycket trevligare. I de stora städer jag hittills besökt i Australien så har jag aldrig bott mitt i city, alltid minst en tio minuters promenad från centrum. Mer centralt än vad jag bor nu går det nog ej att komma. Det funkar men vi får väl se hur lång tid det tar innan småstadstjejen inom mig har fått nog av 24 timmars trafik/musik/allnänt oväsen och flyr till någon mindre befolkad stadsdel.

Efter att ha hängt ihop med irländarna den senaste tiden så har jag sedan vi skiljdes åt i måndags inte sett till dom, med undantag för idag. Grabbarna har gått och blivit med hus och har haft fullt upp med inflyttning, jobbsökande, godkännande av white card och allt annat praktiskt som måste göras då dom ska stanna här ett tag. Jag har därför fått roat mig på egen hand vilket varit ganska skönt faktiskt. Mest har jag vandrat runt här i city och försökt lära mig området och alla gator. Sen har jag även träffat Sarina, en av mina goda vänner från Cairns. Tyvärr har hon redan rest vidare men är glad att vi fick möjligheten att ses igen. Jag har gått på Paddy's Market, en enorm inomhusmarknad med allt du kan tänka dig. Jag har latat mig i Hyde's Park och tittat på människor. Idag var jag och vandrade runt i Darling Harbour som är ett jättemysigt område.

Sen har jag självklart varit på Bondi Beach. Både igår och idag har jag spenderat flera timmar på den världsberömda stranden. Efter att i flera år följt tv-programmet "Bondi Rescue" så var den halvmåneformade stranden en mina måsten då jag kom till Australien. Jag ska inte ljuga. Jag måste säga att jag blev en smula besviken då jag först kom dit. Bondi är mycket mycket mindre än vad jag trodde. Fullsmockad med folk förvisso men efter att ha set de milslånga strändrna i Perth och Byron Bay så ter sig kilometerlånga Bondi minimal. Och livvakterna. Bondis boys in blue. På tv:n ser det ju ut som att dom står utplacerade över hela området men icke. Har knappt sett till en enda. Idag såg jag förvisso filmteamet en snabbis och har dessutom räknat ut att det är vid sju på kvällen, då dom packar ihop, som man kan få syn på dom vid livvaktshytten. Idag kunde jag se både Chappo, Bacon och Terry. (Ja jag är en nörd när det kommer till Bondi men Anna vet i alla fall vad jag pratar om). Det går inte att komma ifrån, Bondi är en magisk plags där du kan få syn på allt.

Imorgon hade jag tänkt ta mig till Paddington och Paddington Markets, Sydneys välkända jättemarknad. Efter det funderar jag på att försöka hitta åt IKEA och köpa en svensk inflyttningspresent till mina kära irländare. Det vankas nämligen inflyttningsfest imorgon kväll i Bondi.