Nu tänkte jag börja berätta om vad jag har sysslat med sedan jag lämnade Melbourne i mitten av december. Första stoppet på resan var jul i den victorianska bushen hos min vän James, som jag mötte uppe i Carins när jag först kom till Australien. James arbetade på Asylum under ett par månader och träffade därför en himla massa backpackers. Och eftersom han är världens trevligaste och omtänksammaste kille så bestämde han sig för att bjuda hem sina nya vänner till sin gård och därmed låta alla få uppleva en jul med gamla och nya vänner. Det är lätt att känna sig ensam när man backpackar och kanske främst under högtider. På det här viset fick alla möjligheten att spendera jul i vänners sällskap. James gård, eller hans pappas gård, ligger mitt ute i Victoria, mitt ute i bushen och där närmaste lilla kiosk ligger en timmes bilresa bort. James gård ligger bokstavligt talat mellan två nationalparker och det är fruktansvärt vackert där. Om ett par år planerar James att starta upp ett eget backpacker hostel där och ordna veckolånga vistelser där fokus ligger på naturliv, fiske och avkoppling. Vi hade turen att få vara med och börja bygga lite på det som så småning om kommer bli ett hostel.

Söndag 16 dec – Onsdag 19 dec

Jag lämnade mitt hostel Habitat HQ tidigt på onsdagsmorgonen. Tog mig in till centralen där jag mötte upp Peigi och Dani, en annan tjej som också bott på Asylum. Vi tog tåget till Frankston där vi  mötte upp James. Senare kom även Mike dit och då kunde vi åka och handla mat och dricka för våra två veckor ute i bushen. Sedan följde en sju timmars lång bilresa till gården. Och James, som i vanliga fall är en väldigt pratglad person, hade nu varit ute i bushen ett tag, utan någon att direkt prata med och detta resulterade i att vi i sju timmar fick lyssna till allt mellan himmel och jord. Måste dock säga att James är en fantastisk guide och han hade något att säga om varenda litet creek, varenda träd och varenda litet hus längs med vägen.

När vi äntligen kom fram till James gård så fick vi träffa en person som skulle komma att bli hela gängets favorit. James pappa Brett. Vilken människa! En riktig australiensare ut i fingerspetsarna och jag kan villigt erkänna att det var många gånger jag inte förstod ett ord av vad han sa då han pratade med sin breda australiensiska dialekt. Den här första kvällen gav James oss en rundtur på platsen där vi skulle ha vår Bush Christmas. Han hade redan påbörjat bygget av toalett och duschar och den lilla öppna baracken som skulle bli stommen på hostelet. Vi slog upp tälten och tände en brasa och satt uppe några timmar och pratade innan vi alla tidigt somnade.

De följande dagar så arbetade James, Mike och James pappa med bygget av vårt nya hem. Vi tjejer kunde inte hjälpa till med mycket under dessa dagar då det var en hel del tungt arbete med att tex få taket på plats. Vi kände oss rätt meningslösa men killarna försäkrade oss om att det skulle komma arbete för oss också så fort taket var på plats. Vi gjorde så gott vi kunde för att roa oss själva. Vi tog cykelturer på grusvägarna, knöt vänskapsarmband, badade i ån, solade, lärde oss köra James gamla motorcykel och pratade tjejsnack och lärde känna varandra. Och varje kväll då solen började gå ner bakom bergen, då hade Dani yogaklass. Detta var något vi sysslade med i stort sett varenda kväll under de två veckor vi var ute på farmen och alla som var där fick prova på yoga åtminstone en gång. För egen del så känner jag väl att det inte riktigt är något för mig. Jag har alldeles för svårt att koncentrera mig på att bli ett träd, utan att falla ihop i en skrattande hög på marken.

Killarna arbetade hårt och bygget av taket började ta fart. En eftermiddag hoppade vi alla in i bilen med Brett och gav oss ut i skogen för att leta efter ”rafters” vilket jag nog skulle översätta till takbjälkar. Vi högg ner träd, lastade upp dom på flaket och morgonen därpå skalade vi av all bark innan dom så småning om spikades upp. Och om James är en god talare så är det ingenting jämfört med hans far. Brett är den perfekta guiden och vi fick alla lära oss allt som fanns att veta om området.

Under onsdagen gick vi hela dagen och väntade på att bilen med Ben, Jen, Mika, Angus och Kate skulle komma. När kvällen kom hade vi vant oss vi tanken att dom nog skulle dyka upp dagen därpå istället.

Torsdag 20 december – söndag 23 december

När torsdagsmorgonen kom så vaknade vi alla av en tutande bil. Vi hade fått tillökning. Tydligen hade gänget åkt runt hela kvällen i området utan att hitta till James gård. Nu var dom i alla fall här och det var ett kärt återbesök. Vi visade dom runt och även om bygget inte var helt klart så var dom imponerade. Resten av dagen ägnade vi åt bland annat ”tubing”. Med uppblåsta gamla traktordäck tog vi en promenad på cirka en kilometer innan vi hoppade i däcken och med full fart gled vi längs med ån. Barnsligt kul men det slutade med en hel del blåmärken i rumpan. Och för min del en rejäl bula i bakhuvudet. På vissa ställen var vattnet väldigt grunt och jag fastnade. Jag ställde mig upp, halkade självfallet och slog bakhuvudet i en sten. Det hade kunnat sluta mycket värre än vad det gjorde och jag hade väl tur att det endast resulterade i en bula.

Ben hade tagit med sig sin stora fina båt ut till gården och på fredagsmorgonen klev vi upp tidigt och jag, Jen, Angus och Ben gav oss iväg till en fantastisk sjö ett par timmar från gården. Vägen dit var lång och krokig men vyerna vi fick se var helt klart värt allt besvär. Och sjön var sagolikt vacker med de höga bergen som omringade den. Vi sjösatte båten och spenderade sedan sex-sju timmar ute på vattnet. Det var en underbar dag där vi fiskade, hoppade i vattnet från båtkanten, solade och bara njöt. Inte ett moln på himlen och inga andra båtar förutom vår. Jag tog till och med en tupplur i båtens hytt och så gott har jag nog aldrig sovit förr. Vi hade storslagna planer på att återvända med middag till hela gänget men vi fick inte ett napp under hela dagen. Lite besvikna var vi allt men samtidigt var allt annat så perfekt så i slutändan gjorde det inte så mycket. På vägen tillbaka började solen gå ner bakom bergen och utsikten från bergets topp blev en perfekt avslutning på en perfekt dag. Och det faktum att vi inte kom hem med någon fångst gjorde inte alls så mycket. Ben åkte ut på sjön dagen därpå igen, med ett nytt gäng, och inte heller dessa fick någon fisk och vi gav upp på att få äta fisk till middag under julhelgen.

Under dessa dagar blev taket äntligen klart och vi kunde flytta ut alla möbler som befunnit sig i baracken. Vi gjorde så gott vi kunde med vad vi hade och snart hade vi både ett fungerande kök med rinnande vatten, köksbord/bar, frys, vardagsrum och dj-bås. Det fanns till och med en bokhylla full med böcker vilket resulterade till att vi varje dag hade lässtund då vi alla slängde oss i sofforna och läste. På kvällarna slog vi på generatorn så vi hade ström till lampor och datorer och under flera tillfällen under dessa två veckor så satt vi bänkade på den stora mattan på golvet och tittade på tv-serien Coupling. En engelsk serie från tidigt 00-tal som påminner en hel del om Vänner.

En dag när James kom tillbaka efter en tur på motorcykeln så hade han en bil i eftersläp. Mitt ute i ingenstans hade han stött på de två italienarna Andrea och Jionni och tyskan Dani. Dessa tre var på väg till en farm för arbete men skulle inte vara där förrän den 26:e och hade därför slagit läger i skogen i väntan på att kunna åka vidare. James bjöd in dom till Bush Christmas och jag tror nog att dom var fruktansvärt glada över att dom stötte på honom. Istället för att sitta ensamma i ett tält under jul fick dom nu en riktig jul tillsammans med ett helt gäng människor. Det hade dom nog aldrig kunnat ana!

På söndagkväll ställde vi till med lite fest. James vän Gage som också kommit dit agerade DJ och i pyjamas så dansade vi runt och sjöng för full hals in på småtimmarna. Ni yngre läsare vet ju säkerligen vad beerpong är för något. Här i Australien spelar vi goonpong och under den här kvällen utklassade jag Angus totalt. Jag blev utnämnd Goonpong Queen och kunde skryta om det resten av julhelgen. Den här kvällen var helt klart en av höjdpunkterna under Bush Christmas. Ibland är det enda som behövs goda vänner och hög musik!

Julafton/Christmas Eve

Här i Australien firar man ju jul den 25:e december så när den 24:e kom var det under dagen inget märkvärdigt. Dagen började med att James gav sig iväg tidigt för att åka till den närmsta ”staden” Albany som ligger fyra timmar från gården för att hämta upp ytterligare ett gäng julfirare som skulle anlända dit med tåg. Vi ägnade dagen åt diverse aktiviteter. En av tjejerna, Kate, var duktig på att klippa hår så alla vi tjejer passade på att få våra frisyrer trimmade. Så himla skönt att bli av med alla slitna toppar och få ett fräscht hår, och slippa betala för det!

Framåt eftermiddagen dök James upp igen och med sig hade han min kära Jamie som kommit dit från Melbourne. Efter att ha spenderat varje dag tillsammans uppe i Darwin så hade vi nu inte sett varandra på två månader och det var så himla kul att ses igen. Jamie fick också återförenas med sin andra halva Angus. Hans bästa vän från hemma i Skottland. De hade inte sett varandra sedan Cairns, vilket var nästan fem månader sedan. Dessa två är oskiljbara och under hela julhelgen gick dom båda runt med två stora leenden, glada över att återigen vara tillsammans. Förutom Jamie kom även fem andra f.d. Asylumgäster som jag inte träffat tidigare. De två tyska tjejerna Dani och Sara, italienska Ariel, franska Tomas och tyska Andi. Vi var nu runt tjugo personer på farmen och stället började nu mer och mer likna ett riktigt hostel. Vi fick till och med sätta uppe en lapp ovanför diskbänken så alla förstod att dom var tvungen att diska upp efter sig.

Julaftons kväll/Christmas Eve kom och planen hade varit att James DJ-vän skulle komma och spela för oss. Killen missade tyvärr tåget och kom aldrig men med gemensamma krafter lyckades vi ändå få dansgolvet att gunga. Glada över att vara tillsammans igen hade vi alla ännu en riktigt rolig kväll.

Juldagen/Christmas Day

Vi vaknade alla till isande vind och en grå himmel och med haglet som kom så fick vi till och med en vit jul för fem minuter. Vi tjejer ställde oss i köket och lagade pannkakor till hela gänget och sedan hade vi en trevlig julfrukost vid långbordet. Pannkakor, bacon och alla dess olika tillbehör. Mums!

Då vädret som sagt inte var det bästa under juldagen så återvände vi alla till våra respektive sovplatser för sovstund, alternativt lässtund. Framåt eftermiddagen påbörjades det som alla pratat om inför den här julen: grillningen av fåret! På gården finns en hage full med får och ett av dessa fick den stora äran att agera vår julmiddag. Elden tändes och till slut hamnade fåret på spettet och sedan var det bara att vänta. Jag, Jamie, Angus och Peigi satte oss vid elden och med kurrande magar såg vi på hur fåret sakta grillades. Detta tog ex antal timmar och under tiden så anlände fler av James vänner och vi började komma upp i trettiotalet antal gäster på gården nu. Det fixades  inför middagen, vi lagade potatis/rotmos, stekte svamp, gjorde sås, kokade grönsaker och bakade potatis i glöden. Alla klädde upp sig i sina finaste kläder, Angus som är skotte, tog på sig sin kilt, vi smyckade oss med roliga julbroscher, dukade bordet m.m. Framåt eftermiddagen dök även tomten upp! Vi blev alla tilldelade julklappar och lyckan var total. Själv fick jag en stubbyholder. Ett slags fodral av gummi som man sätter runt en drickaburk för att hålla den kyld. Helt klart användbart här i Australien.

Och så äntligen, efter många timmars väntan, var fåret klart och julmiddagen kunde börja. Jag har aldrig varit något större fan av lammkött, men det här mina damer och herrar, var något av det bästa jag ätit. Kanske var det för att jag knappt haft ett riktigt mål mat på en månad, men detta var utan tvekan det bästa jag ätit sedan jag kom till Australien. Bretts hemmagjorda myntasås var gudomligt god och gifte sig med köttet på ett perfekt sätt. Vi åt alla tills vi storknade och försökte komma på alla superlativ vi kunde för att beskriva måltiden vi just avnjutit. Och som om lammet inte varit nog så visade det sig att Brett även bakat äppelpaj till efterrätt. Vi backpackers var i himmelen! Återigen, vad hade vi gjort utan Brett?

När vi alla smält maten slog vi på The Pouges ”Fairytale of New York”, Bush Christmas julsång och julfesten var i full gång.

Annandag Jul/Boxing Day

Vädret under juldagen hade ju inte varit det bästa men under annandagen bjöds det på strålande sol och hetta. Vi ägnade i stort sett hela dagen till att sola och slappa. Vattenpistolerna som Jamie och Andrea fått i julklapp kvällen innan kom till användning då ett storslaget vattenkrig bröt ut. Det var precis vad vi behövde en dag som denna då värmen var outhärdlig. Som tur var hade vi även den svalkande ån alldeles i närheten så det blev även några dopp där under dagen. Till middag åt vi rester av fåret. Det hände inte speciellt mycket under annandagen men det var nog precis vad vi behövde. Den här dagen lämnade även italienarna och tyska Dani oss för att fortsätta till farmen där dom skulle jobba.

Torsdag 27:e december

På torsdagsmorgonen var det dags för Jamie, Angus, Kate och de tyska tjejerna att lämna oss och åka tillbaka till Melbourne. Jag, Jen och Peigi klev upp tidigt för att säga hejdå. Lite ledsamt var det då Jamie och Angus är två av mina allra bästa vänner här i Australien. De två skottarna är så galna så det räcker och blir över men man har aldrig tråkigt i deras sällskap. Angus åkte vidare till Thailand veckan efter jul och sedan hela vägen till Tyskland för att hälsa på sin flickvän Mia, och Jamie han har flyttat till Melbourne. Men tillsammans med Peigi har vi redan planerat min resa till den skottska landsbygden där dom ska visa mig allt som deras lilla stad har att bjuda på.

Torsdagen blev ännu en lugn dag. Betydligt tystare efter att Jamie och Angus åkt. Vädret var återigen tråkigt och vi spenderade ett par timmar med att titta på Coupling och spela kort. På eftermiddagen fick italienske Ariel för sig att slå till på stort och laga en äkta italiensk Spaghetti Bolognaise. Så i en gryta med kött av lamm, stek, korv, grönsaker och svamp puttrade sedan vår middag i timmar. Och jösses så gott det var! Vi har alla ätit mycket pasta under vår tid i Australien men den här slår alla rekord. Vi åt tills vi storknade.

Fredag 28:e december

Fredagen bjöd på fint väder och vi ägnade otaliga timmar till att slappa i solen med en bok i handen. Vi hade nu alla blivit ordentligt solbrända och speciellt Andi hade antagit en nästan svart nyans. Som gamla pensionärer spelade vi boule och hade en liten turnering där jag själv tog mig vidare från gruppspelet men inte längre än så. På eftermiddagen satte vi oss hela gruppen och spelade poker. Första gången i mitt liv jag gör det och det gick över förväntan måste jag säga. Hade vi spelat med riktiga pengar hade jag helt klart gjort mig en slant.

Till middag samlade vi ihop allt vi hade och lagade till en stor gryta. Den avnjöts framför ytterligare några avsnitt av Coupling. Kallt som tusan var det den här kvällen och då alla längtade till sina sovsäckar och filtar så blev det en tidig kväll.

Lördag 29:e december

Lördagen kom och vi började nu närma oss slutet på vår Bush Christmas. Vi ägnade dagen till att städa undan så mycket vi kunde. Efter två veckor såg stället minst sagt ut som en svinstia. Men med gemensamma krafter lyckades vi få det någorlunda rent och snyggt. På eftermiddagen, då den värsta hettan avtagit hoppade vi alla in i bilen med Brett och gav oss ut på en skogsvandring. Brett skulle som jag tidigare sagt kunna arbeta som en guide i det här området. Han vet allt som är värt att veta om stället och vi fick lyssna till spännande historier om hur området förr var fullt med guldgrävare. Vi vandrade runt i skogen och fick se de djupa hålen som guldgrävarna klättrat ner i på jakt efter guldet, vi letade och hittade stenar som använts som olika redskap av aboriginerna som för länge sedan befunnit sig på platsen. Och vi fick äntligen höra historien bakom Haunted Creek som vi alla undrat över. Helt klart en rolig och intressant eftermiddag där det kändes som att vi alla var ute på en skolresa. Men självfallet så råkade jag ut för ännu en av Australiens alla jävliga kryp. Mitt ute i skogen blev jag biten av ett antal Jumping Jacks, gigantiska myror vars bett är i klass med getingsting. Allt annat än trevligt.

Sista kvällen med gänget blev en kväll runt vårt stora middagsbord med prat och skratt och utbyte av filmer och foton.

Söndag 30:e december

Sista dagen på Bush Christmas. Brett åkte iväg med Dani, Andi, Ariel, Mike och Mika som alla skulle åt olika håll. Vi kvarvarande var nu bara jag själv, James, Jen och Peigi. Vi ägnade dagen åt att städa ihop det sista, plocka ner tälten och vänta på Ben som skulle komma tillbaka. Ben hade åkt tillbaka till Melbourne över julhelgen för att fira den med sin familj, och var nu på väg tillbaka för att plocka upp oss och fortsätta till Sydney och Byron Bay. Min plan var ju vid den här tidpunkten att åka med gänget till Sydney och spendera nyår med dom där och sedan stanna i Sydney. Men under Bush Christmas hade jag kommit att bli väldigt bra vän med den här skotska tjejen Peigi. Vi är så lika på många sätt, och samtidigt så olika. Vi kommer helt enkelt förbannat bra överens. Peigis plan var att efter nyår i Sydney åka med James, Ben och Jen upp till Byron Bay för ett par dagar och sedan fortsätta sin resa upp längs med östkusten till Cairns. Hon hade den senaste tiden försökt övertala mig att följa med henne. Jag hade gått och funderat på det ett tag och även om att stanna och bosätta sig i Sydney för ett tag kanske hade varit det klokaste så kunde jag inte motstå att skjuta på det och istället fortsätta resa med Peigi. Jag hade pengar kvar och östkusten var ändå något jag tänkt göra innan jag lämnade Australien. Och varför inte göra det då med en god vän? Så sagt och gjort, dagen vi lämnade bushen för Sydney bestämde jag mig för att ändra mina planer helt och hållet och förberedde mig nu istället på en månad på resande fot. Och nu så här i efterhand, det var helt klart ett klokt val för jag har haft fantastiskt roligt med Peigi under vår resa!

När klockan slog tre på eftermiddagen kom Ben farandes på vägen
och ivriga att komma iväg packade vi bilen med våra tillhörigheter och sa hejdå till det som varit vårt hem de senaste veckorna.

Jag har verkligen njutit de här veckorna på farmen. På många sätt har det liknat somrarna i Buan. Mitt ute i Ingemansland. Lugnet som infann sig så fort vi klev ur bilen den första dagen. Inga måsten utan bara ta dagen som den kommer. Ingen mobilsignal, inget internet, ingen tid. Vi har levt efter tiderna dagtid och nattid. Vår toalett, Poo with a View var något utöver det vanliga. Utedass deluxe. James hade gjort ett bra jobb med att ordna duschar men vi alla föredrog ändå att tvätta oss i ån som rann bara ett femtiotal meter ifrån oss.

Jag kan inte påstå att det kändes som jul. Vi gjorde så gott vi kunde men den 30-gradiga hettan, det gröna gräset och alla juldekorationers frånvaro gjorde det svårt att förstå att det faktiskt var jul. Samtidigt så var det på ett sätt väldigt skönt. Ingen stress att ordna med julklappar, julmat, pynta och allt som har med jul att göra. Min första jul hemifrån blev något utöver det vanliga och något jag alltid kommer att minnas med ett leende på läpparna. Att få träffa alla goda vänner igen var helt klart höjdpunkten under dessa två veckor.

Så när vi sagt adjö till Bush Christmas påbörjade vi den långa resa mot Sydney där det nya året skulle firas ordentligt. Resan dit blev händelserik men det tänker jag skriva om en annan gång.