Här kommer fortsättningen på vår resa längs med östkusten:

Vi hade som sagt nu kommit till Brisbane. En stad som i stort sett alla jag träffat sagt varit skit för att tala klarspråk. En stad man helt och hållet kunde skippa. Men både jag och Peigi kände att vi i alla fall ville spendera ett par dagar där och nu när vi hade graits boende fanns det inget som höll oss därifrån. Så vi anlände till huset som aussiekillarna vi träffat i Byron bodde i och vi höll nästan inte på att känna igen Stewart när han mötte oss i dörren, uppklädd i kostym och allt. Nyss hemkommen från jobbet så hälsade han oss välkomna till huset som han nyss flyttat in i tillsammans med James som vi också träffade i Byron. James hade dock fortsatt semester och var bortrest under tiden vi var i Brisbane. Stewart och James delade huset med ytterligare två kompisar, en tjej och en kille som inte heller var hemma mycket under tiden vi var där. Killen som jag inte kan minnas tiden på spenderade all sin tid hos flickvännen och Casey var även hon bortrest på semester och henne träffade vi endast sista kvällen vi var där.

Utan att egentligen känna Stu så klev vi in i hans hem och kände oss genast som hemma. Stu är en fantastisk kille, så oerhört lättsam och rolig och efter tio minuter kände både jag och Peigi som att vi hade känt honom i hela våra liv. Och efter att ha sovit i ett tält och i stort sett vistats utomhus i tre veckor i sträck så var det fantastiskt att vara i ett riktigt hus igen. Med ett kök, badrum, tv-rum och allt som hör till. Grabbarna hade nyss flyttat in och hade inte riktigt kommit i ordning än men för mig och Peigi var det ändå som ett slott. Efter att ha ätit skräpmat i vad som kändes som en evighet var det med stor iver vi åkte till mataffären och vi kom snabbt fram till att det var nachos vi skulle ha till middag. Lagom till att vi gjort klart maten kom Scott och knackade på dörren. Scott är kompis med Stu och gänget och var även han med i Byron Bay. Vi hade en trevlig kväll framför tv:n, något jag och Peigi inte hade haft på evigheter. Det var ju meningen att jag och Peigi skulle sova på soffan, vi couchsurfade ju, men Stu erbjöds sig att sova i James rum och vi kunde på det sättet få ta hans rum. Det går nästan inte att beskriva hur underbart det var att få sova i en riktig säng efter tre veckor i ett tält. Den sista veckan i Byron hade vi bara haft ett tunt underlägg att ligga på och våra ryggar värkte något fruktansvärt. Att få sova i en stor dubbelsäng, i ett rum med air condition, och få snusa på lakan som luktade gott av Stus parfym, ja, det var obeskrivligt.

I tältet hade vi aldrig kunnat sova längre än till 8-9 på morgonen eftersom solen förvandlade tältet till en bastu. Jag behöver väl knappast skriva att jag och Peigi tog sovmorgon när vi var i Brisbane. Stu hade åkt på jobbet när vi vaknade men Scott, som också sovit över i huset, var kvar och erbjöd sig att ge oss skjuts in till Brisbane City så vi slapp ta tåget. Vi tackade givetvis ja och hoppade in i bilen och tog en tur in till själva Brisbane. Scott släppte av oss i Southbank och tipsade oss om den billiga biografen som låg där och även om den stora utomhuspoolen som var enda alternativet om man ville bada i Brisbane. Det var oerhört varmt i Brisbane under de dagar vi var där men tyvärr var det också semestertider och den där utomhuspoolen var full av badande skollediga barn. Jag och Peigi tog en promenad runt Southbank istället vilket är ett jättemysigt område i Brisbane. Vi insåg snabbt att gå och titta på en film inte alls var en dum idé en dag som denna. Vi var båda rätt slutkörda efter de senaste veckorna och orkade inte med så mycket mer. Därför gick vi till Brisbanes enorma biograf och tittade på omtalade The Hobbit. Riktigt bra film men lång film som inte var i samma klass som Sagan Om Ringen-filmerna men ändå väldigt sevärd. När filmen var över hade det blivit sen eftermiddag och vi promenerade över floden på en av Brissies alla broar och tog oss till den väldigt centrala delen av stan. Efter en del letande så lyckades vi hitta åt Stu som slutat jobbet och han tog oss till en väldigt mysig bar med takterass och utsikt över Brisbane där vi drack ett par öl och lyssnade på en gitarrspelande kille. Vi tog tåget tillbaka till Chelmer och åkte sedan till Coles och inhandlade ingredienser till kvällens storkok vi planerat att göra. En korvgryta deluxe lyckades vi få till med allt möjligt i. Det blev återigen en kväll framför tv:n med prat och skratt och någon dålig actionfilm.

Dagen därpå lyckades jag och Peigi ta oss alldeles själva in till stan. Vi gick lite på stan och kikade i butiker innan vi var kulturella och tog oss till det stora museet. Där pågick ett flertal utställnigar med allt från dinosarier till 50- och 60-talsmode. Då biobiljetterna endast kostade sex dollar, vilket motsvarar ca 45 kronor, och vi inte hade så mycket energi, så bestämde vi oss för att det fick bli en repris av gårdagen. Vi messade Stu som ville hänga på och sedan mötte vi återigen upp honom efter jobbet, gick till en trevlig utomhuspub där vi drack en öl i solen innan vi gick till bion och den här gången såg vi alldeles nyutkomna ”Gangsta Squad”. Superbra gangsterfilm som utspelar sig under sena 40-talet.

Jag och Peigi hade under dagen bokat buss från Brisbane till Hervey Bay där vi skulle åka till Fraser Island från. Tidigt morgonen därpå skulle vi ta bussen från Brisbanes station och ägnande därför kvällen åt att packa och fixa. Det blev återigen en lugn kväll där vi bara umgicks och tittade på tv.

Morgonen därpå så blev det väldigt stressigt och hektiskt. Stu hade sagt åt oss på skarpen att väcka honom innan vi åkte för att säga hejdå men vi tyckte att han skulle få sova så mycket som möjligt innan han skulle upp och jobba. Dagen innan hade jag och Pegs köpt en liten avskedspresent i form av en diskborste, formad som en anka, som vi la fram tillsammans med en liten lapp som tack. Med fem minuter kvar tills tåget mot centrum skulle gå så låste vi dörren om oss och gick så fort vi kunde mot tågstationen. Det är helt enkelt omöjligt att springa med backpackerryggsäck på ryggen, vanlig ryggsäck på magen och sen en kasse i handen. När vi kom upp på perrongen såg vi tåget rulla iväg och vi var lagomt roade. Vi hoppade på nästa tåg som inte gick alltför långt efter och hann fram till bussen fem minuter innan den avgick. Vi borde där och då ha insett att buss kanske inte var ett bra resealternativ för oss...

Dagarna i Brissie var perfekta. Lugna och avkopplande och precis vad jag och Peigi behövde just då. Att få bo i ett riktigt hus och leva lite normalt för några dagar var fantastisk efter att ha bott i tält i tre veckor. Och vilken tur vi hade att James bestämde sig den där kvällen i Byron Bay för att vända sig om och börja prata med oss ”lovely ladies”. Återigen fick vi uppleva australiensarnas gästfrihet. Och främst av allt, jag och Peigi fick en fantastisk vän i Stu. Det går inte att beskriva killen med tillräckligt många superlativ. Vi har alla hållit kontakten sedan vi lämnade Brisbane och jag och Peigi är alltid välkomna tillbaka till huset.

Varken jag eller Pegs tog särskilt många bilder i Brisbane och vi lyckades inte få en enda på Stu. Men här kommer några i alla fall:

Som sagt, killarna hade nyss flyttat in i huset och det var minst sagt spartanskt möblerat. Men för mig och Peigi var det just då himmelen på jorden.

 

 

Det var faktiskt allt från minst östkustresa. Efter Brisbane åkte vi ju upp till Hervey Bay och Fraser Island där vi hade så fantastiskt roligt. Vi mötte irländarna, Jack/Harry, chilenarna och Rene/Kasper. Efter Fraser rehabliterade vi oss i Agnes Waters vilket jag också skrivit om och sedan hamnade vi ju Airlie Beach där vi blev fast på grund av cyklonen.