Här kommer fortsättningen på min resa på Östkusten. Nästa stopp på vägen: Byron Bay. Fantastiska Byron som kom att bli min favorit i Australien.

 

Vi lämnade Sydney tidigt på nyårsdagen och det blev en lång resa till nästa stopp på resan, Byron Bay. Vägen dit var lång och jag had den senaste tiden på James farm, och i Sydney, känt mig krasslig och det skulle inte ha förvånat mig om jag hade feber under resan upp till Byron. Med stopp i Coffs Harbour för en simtur på den fantastiska stranden, och på den lilla kända pajbutiken där vi åt utsökta kängurupajer, så anlände vi sent på kvällen till Byron Bay. Jag kan inte påstå att det var kärlek vid första ögonkastet direkt. Fullsmockat med folk mycket mindre än vad jag hade föreställt mig. Eftersom det var Nyårsdagen så visste vi att det skulle bli problematiskt att hitta boende. Alla hostel var fulla och det enda ställe som var ledigt skulle ha 35 dollar av oss var, fastän vi hade egna tält. Backpackers som vi är så bestämde vi oss helt enkelt för att olagligt slå ner tältet någonstans utanför ett villaområde och hoppas på det bästa. Och vi fick faktiskt några timmars sömn innan vi vi blev väckta av en bonde vid femtiden på morgonen. Trots en kraftig dialekt lyckades vi uppfatta att det var dags att röra på oss och eftersom det var så tidigt så följde vi hans råd: "Go to the Lighthouse and watch the sunrise kids!". Sagt och gjort, vi plockade ihop tälten och tog bilen upp till berget och den kända fyren. Galet trötta, javisst, men det var en fantastisk soluppgång. Fyren ligger på Australiens östligaste punkt och är ett populärt landmärke. Och utsikten över havet och Byron är något alldeles extra.

 

Vi återvände ner till centrum, köpte med oss frukost och gick sedan till stranden där vi satte oss i gräset och såg Byron Bay vakna till liv. Folk som tog en morgonjogg i sanden, folk som hoppade i vattnet för en morgonsurf, och folk som ännu inte lagt sig och som badade i festkläderna från kvällen innan. Efter att ha avslutat frukosten och skrattat gott åt den fortfarande påverkade kvinnan som glatt både slängde sig i vattnet och rullade runt i sanden så tog vi tag i uppgiften att hitta ett boende. Vi gick till Indie Travel, en av alla dessa researgenturer där det erbjuds gratis internet m.m. Killarna och Jen tog på sig att hitta ett boende medan jag och Peigi fick hjälp av trevlige Mark att planera vår resa på östkusten. Jag och Peigi hade klart för oss vad vi ville göra, Fraser och Whitsundays med några stopp där emellan och ta oss till Cairns så fort som möjligt. Mark worked his magic och fick fram ett riktigt bra pris för oss som vi accepterade och vi var klara för östkusten. Vi skulle komma att komma tillbaka till Indie Travels en hel del och göra allt från att låna internet, till att lämna en plattång som en tjej vi kände som tidigare jobbat där, till att bara snacka skit med Mark.

 

Medan vi fixat med vår resa så hade de andra hunnit fixa boende. Det fick bli Arts Factory och tro mig, detta var olikt allt annat jag tidigare och någonsin kommer bo på i Australien. Arts Factory är som en liten by för backpackers. Placerat runt en liten damm och med regnskog här och var ryms ett enormt tältområde, bungalows, tipitält, bilparkering och ett "vanligt" hostel. Överallt finns häftig konst, det erbjuds yogaklasser, afrikanska trumlektioner, massage och didgerdooklasser. Överallt springer vilda kalkoner runt och letar efter matrester och de stora ödlorna är i stort sett tama. Folk spelar bongotrummor dygnet runt och det finns alltid någon som sitter och plinkar på en gitarr. Det blev som ni kan förstå inte mycket sömn för mig och Peigi den veckan vi stannade i Byron, dels på grund av allt ljud, dels på grund av att tältet vi sov i var allt annat än bekvämt.

 

I två dagar stannade Jen, James, Ben och Mike som också tagit sig till Byron innan de var tvungna att åka tillbaka till Melbourne för arbete. Vi hade några trevliga dagar där vi spenderade den mesta tiden på huvudstranden då vädret var fantastiskt. Och efter att ha spenderat två veckor mitt ute i bushen så blev jag rätt förvånad när det var Byron Bay som blev platsen där jag fick syn på en av världens farligaste ormar. Vi låg som vanligt på stranden då vi helt plötsligt får syn på en orm, ca två meter ifrån där vi låg. James som är australiensare såg genast att det var en Brown Snake, en av världens farligaste ormar. Ett bett och du är så gott som död inom några minuter. Vi tillkallade livvakterna som fick ta över och ormen slingrade sig så småning om bort från den fulla stranden. Och återigen så får vi bevis på hur idiotiska vissa människor är. Ett gäng killar i vår ålder tycker det är en jättebra idé att ta fram kameran och ställa sig en meter ifrån ormen och fotografera. Brown Snakes kan kasta sig två meter om dom är riktigt hungriga och hugga...

 

Efter att resten av gänget hade åkt kände jag och Peigi att det var nu vår resa började på riktigt, nu var det baravi två kvar. Vi gillade båda Byron från första stund och bestämde oss för att stanna i alla fall en vecka. Vi spenderade massvis med tid på Byrons fantastiska stränder, besökte The Lighthouse under dagtid, gick på marknader och bara njöt av denna fantastiska plats. Byron Bay är underbart. Jag trodde att Fremantle utanför Perth var mitt ställe här i Australien men Byron Bay slår Freo med hästlängder. Det är en riktigt liten hippiestad där allt bara är så fruktansvärt bra. Man tar dagen som den kommer, människor är glada och avslappnade, man tar dagen som den kommer, allt handlar om surfing och strandliv. Folk går barfota på gatorna, cyklar eller åker skateboard. I varje gatuhörn står någon och sjunger och spelar gitarr. Något sådant som stress finns inte att tala om. Man går till och med långsamt på gatorna i Byron! Här finns de mest knasiga och trevligaste folket du kan stöta på. Vår första dag i Byron kom en äldre man klädd i världens alla färger fram till mig och Peigi och välsignade oss, vi såg en kille som var ute och gick med en kanin i famnen, en tvättäkta hippie som spelade låten "Imagine" på banjo och en annan äldre man utan knappt några tänder sa att jag såg ut som något som kommit från en andes flaska och att mina ögon glimrade över hela Byron Bay.Och på strandpromenaden var det en kille med matchande shorts och tröja, hurlörarna på huvudet, som i sin egna värld dansade sin väg genom folkmassan. En helt vanlig dag på stan innebär en hel del intryck med andra ord.

 

På hostelet mötte vi också en hel del intressanta människor. Vi stötte på ett gäng aussiekillar som vi hängde med en kväll och spelade kort och drinkspel med. Vi träffade Alex, världens trevligaste tysk. Och så träffade vi Stewart, James och Scott. Tre killar, där särskilt Stewart kom att betyda en hel del senare under resan. Aussiekillar har en tendens att vara väldigt... påflugna och ofta oförskämda och otrevliga när dom pratar med backpackers. Men dessa killar var motsatsen. Och då det visade sig att Stu ursprungligen var ifrån Skottland så hade han och Pegs en hel del att prata om. Vi hade en himla trevlig kväll där på hostelet och innan dom försvann ut i natten så sa dom att om vi någonsin kom till Brisbane så var vi mer än välkomna att stanna i deras hus som dom alla delade. Att vi skulle ringa tre dagar senare och höra om erbjudandet fortfarande gällde hade nog varken dom eller vi räknat med.

 

Nu hade vi inte all tid i världen att stanna i Byron Bay men tro mig, jag hade kunnat stanna här resten av mitt liv. Byron Bay är fantastiskt och jag kommer utan tvekan att återvända. Livet är så annorlunda men så bra där.

Men jag och Pegs hade en resplan som vi var tvungna att följa. Vi hittade en kvinna på Gumtree (australiensiska Blocket) som vi fick lifta med och med ett stopp på två timmar i Surfers Paradise, som varken jag eller Peigi gillade, så fick vi skjuts ända upp till Byron Bay och killarnas hus.