Ska försöka skriva lite om vår roadtrip hit till Darwin. Vi har varit med om en hel del så jag har säkert blandat ihop dagarna men ungefär så här såg vår resa ut:

Dag 1.

Efter att bara ha sovit i två timmar (det blev en lång sista natt med vännerna på Asylum) så var det bara att kliva upp klockan sju på måndagsmorgonen och säga hejdå till min rumskamrat Jess och sedan packa väskan. Checkade ut vid tio och sedan drog vi ut på avskedet så länge vi bara kunde. Förutom vi fyra som skulle åka till Darwin var det även tre andra som skulle åka ner till Sydney samma dag och vi hade alla sju varit på hostelet en lång tid. Till slut var vi ändå tvungna att åka och det blev ett stort kramkalas. All personal och alla våra vänner som fortfarande var där kom för att säga hejdå och det var med tårar i ögonen som jag satte mig i bilen. Jag har träffat underbara människor på det här stället och vetskapen om att man kanske aldrig mer kommer träffas är hemskt. Men en del av backpackerlivet. Väl i bilen var det rejält deppigt den första halvtimmen och ingen av oss sa ett ord. Men när låten ”Young, wild and free”, som jag nu alltid kommer att förknippa med Asylum, dök upp på radion så skruvade vi upp volymen och sa till varandra att jäklar vilken spännande resa vi hade framför oss!

Eftersom vi lämnade relatvit sent på dagen så hann vi inte åka så långt denna dag innan det började mörkna. Vår vän i GPS:en lyckades dessutom lura ut oss på en omväg på ca 2 timmar vilket kändes lite onödigt. Efter att ha irrat runt i utkanten av Townsville så hittade vi till slut en campingplats där vi kunde slå upp tältet gratis. Efter middag och prat så gick vi och la oss tidigt för att vara utvilade inför kommande dag.

Dag 2.

Efter ca en timmes bilkörning kom vi dag två fram till Townsville. En väldigt mysig stad där vi först åkte upp för ett stort berg där vi fick en fantastisk vy över staden och Magnetic Island. Vi fortsatte ner till en av stränderna där det blev sol och bad i några timmar. Orutinerat av oss så lyckades vi alla fyra bränna oss rejält och vi hade några smärtsamma dagar därpå... Efter att ha handlat mat och fått en parkeringsböter åkte vi vidare. Vi lyckades hitta ett väldigt bra ställe att campa på alldeles intill en flod. Vi hade en liten fotografering i solnedgången och sedan blev det samma visa med att packa ur bilen, sätta upp tält, laga mat och diska. Killarna passade på att bada men jag och Jenny skippade detta då det fanns stora varningskyltar för krokodiler.

Dag 3.

Dag tre och vi kunde ta en dusch på morgonen vilket var kanon. Det skulle visa sig vara den sista duschen på väldigt länge. Efter att ha packat ihop åkte vi vidare mot Julia Creek. Det största problemet under vår resa har utan tvekan varit värmen. Det har varit olidligt hett varje dag, omkring 40 grader. Ingen vind att tala om och utan AC i bilen har detta varit fruktansvärt. Denna dag var inget undantag och ni kan därför gissa hur glada vi blev då vi helt plötsligt kom fram till Richmond, en liten by mitt ute i ingenstans, och där det fanns en sjö! Och inte bara en sjö utan även en slags vattendusch med iskallt vatten. Vi blev som barn igen och sprang ut och in i den där fontänen. Vi hade en himla tur som hittade ett sådant har ställe mitt ute i ingenstans, och i precis rätt tid. Vi hade nog kunnat stanna här hela dagen men vi var så småning om tvungna att fortsätta för att hitta ett ställe att sova på. Vi nådde Julia Creek under kvällskvisten där vi satte upp vårt camp och sedan hade vi filmkväll med min lilla dator som bioskärm.

Dag 4

Vi bestämde oss för att åka tillbaka till Julia Creek för att använda Internet på det lokala biblioteket. Jenny hade hört talas om en känd pub som skulle ligga längs med vägen till Darwin men hos visste inte namnet på den. Efter att ha googlat runt ett bra tag fick vi i alla fall klart för oss att det verkade som att det fanns en hel del att se längs med Savannah Way som ligger i norr. Planen var från början att ta motorvägen till Darwin men efter att ha pratat ihop oss bestämde vi oss för att byta färdriktining och ta den omtalade Savannah Way istället. Efter en omväg på cirka femtio mil kom vi fram till Savannah Way. En väg som många gånger endast består av jord och damm och som man bör ha en fyrhjulsdriven bil att ta sig fram med. Det hade inte vi men körde ändå. De kommande dagarna blev därmed ett riktigt äventyr. Det blev ännu en lång och varm dag i bilen och när vi på kvällen hittade en perfekt campingplats alldeles intill en flod så tvekade vi inte många sekunder innan vi hoppade i vattnet för att svalka oss. Cirka fem minuter efter att vi klivit upp ur vattnet kommer en av lokalborna körandes och säger att det inte är någon vidare bra idé att bada i den här floden. Det finns inte bara ett par krokodiler i det här vattnet utan flera dussin. Dessutom är det dom gigantiska, människoätande saltvattenkrokodilerna, inte de relativt ofarliga sötvattenkrokodilerna. Och om inte detta vore nog så är det även parningssäsong vilket innebär att dom är ännu mer aggressiva än vanligt. Tyrdligen hade en kille blivit dödad bara ett tjugotal meter ifrån vår campingplats för ett tag sedan och när man hade lagt ut nät för att fånga bebiskrokodiler hade man fått ett fyrtiotal på en sträcka på cirka hundra meter. Han fortsatte att berätta att på kvällen när tidvattnet stiger så kan krokodilerna ibland stiga upp på land och använder man en ficklampa och kikar ut över vattenet så ser man ögonen glittra i ljuset. Hade vi fortsatt bada hade det därmed inte varit helt omöjligt att någon av oss slutat som krokodilmat denna kväll. Vi blev såklart lite chockade när vi hörde detta för vi hade faktiskt inte sett någon varningsskylt i närheten. Samtidigt kunde vi inte låta bli att tycka att det var lite häftigt också och det har varit en bra historia att berätta för folk vi mött på resan. Hur som helst så lydde vi mannens råd att flytta upp tältet en bit och jag var glad att jag sov i bilen den natten. Vi hade ytterligare en filmkväll men jag tror vi alla satt på helspänn och bara väntade på att få se en krokodil vid vattenbrynet ett par meter ifrån där vi satt. Vi lyste med ficklamporna men såg ingen krokodil den kvällen men vi hörde en hel del plaskande i vattnet. Det    var lite synd för jag hade gärna sett en.

Dag 5

Vi fortsatte vår resa genom Ingemansland. Jag kommer aldrig mer klaga på att jag bor ute i vildmarken... Inte ett tecken på liv så långt ögat kan nå. Du möter cirka en bil i halvtimmen om du har tur. Denna dag hade vi dock tur för vi fick se en hel del vilda djur, vi var nästan på safari. Kor i alla dess storlekar och former finns det överallt här ute i vildmarken men denna dag fick jag även se mina första kängurur och vallabys, vilda hästar, grisar, emuer, ormar, papegojor och andra stora fåglar. Hela dagen körde vi utan att det kändes som att vi kom närmare Darwin och jag tror att humöret sjönk ganska rejält på oss alla. Vi slog upp vårt läger långt inne i den australiensiska ”skogen” vilket visade sig vara en idiotisk idé. Vi hade nämlingen anlänt till flugornas och myrornas rike. Jag tror aldrig att fyra personer någonsin har svurit så mycket över dessa små kryp som vi gjorde denna kväll. Det var svårt att inte vara irriterad och helst av allt ville vi nog alla bara vända tillbaka hem till Cairns just då. För att komma bort från eländet ett tag så begav jag och Sam oss iväg på en klättring. Vi klättrade upp för ett rätt stort berg och fick utsikten vi fick se när vi kom upp fick oss nästan att glömma bort flugorna. Inte ett tecken på liv så långt ögat kunde nå, bara träd, träd och ännu fler träd. Det var oerhört vackert dock och en häftig känsla. Efter maten blev det en tidig kväll i säng då det helt enkelt inte gick att sitta ute på grund av flugorna...

Dag 6

På morgonen packade vi ihop allt så fort vi kunde för att komma bort från det helvete som flugorna gav oss. Vi fortsatte köra på en trådsmala jordiga vägen i Ingemansland. Vi mötte några vägarbetare och när dom hörde att vi var på väg till Darwin så skrattade dom högt med tanke på vår bil. Man behöver som sagt helst en 4-hjulsdriven bil för den här vägen. Vi kunde ju inte direkt vända och åka tillbaka så det var bara att fortsätta. Under dagen kom vi fram till ett par mindre floder som vi var tvungna att korsa men det gick faktiskt utan problem. Vi passade på att bada och tvätta håret också och det var himmelskt skönt. När vi stannade till vid en av floderna för lunch träffade vi en australiensk familj som vi både fick mat och vin av vilket vi gärna tog emot. Underbara människor!

Framåt eftermiddagen nådde vi äntligen Northern Territory och vi var ute på ”motorvägen” igen.Vi hade lite svårt att hitta en campingplats men till slut parkerade vi intill en tom kohage vid vägen och vi hade en riktigt trevlig lördagskväll. Vi drack vin och satt uppe och pratade om allt mellan himmel och jord  tills klockan slog elva, vilket var jättesent för oss under denna resa!

Dag 7

Vi fortsatte längs med motorvägen med riktning mot Katherine. Vi lunchtid stannade vi till mitt ute Ingemansland för att köpa nåt svalkande vid en bar som hette Pink Panther Pub. Det visade sig att denna lilla by hade varit väldigt viktig för Australien under andra världskriget. Byn, som jag inte minns namnet på, var utgångpunkt för soldaterna som färdades med tåg m.m. Det fanns ett museum som vi var in och kikade i och även ett gratis zoo. Zoot innehöll dock nästan enbart fåglar vilket var lite tråkigt men det fanns två tama vallabys där som jag fick chansen att klappa. Vi kom även dit i tid för krokodilerns lunch. Dom hade en saltvattenkrokodil där och när vi fick se den på nära håll så var vi alla fyra rätt glada att vi inte hade stött på något sådant monster i floden...

Framåt eftermiddagen anlände vi till Katherine som var den första riktiga staden vi sett sedan Townsville. Vi kunde fylla på matförrådet ordentligt utan att bli ruinerade och sen fick vi syn på McDonalds. Efter en svettig och jobbig resa så kan jag nästan säga att denna snabbmatskedja räddade livet på oss den dagen. Aldrig har en Big Mac smakat så gott! Efter vår utsökta måltid så åkte vi till Katherine National Park där vi campade alldeles utanför parken för att slippa betala. Det blev ännu en trevlig kväll i sollnedgången.

Dag 8

Efter att ha packat ihop åkte vi direkt till nationalparken där vi hittade en badplats. Vi spenderade dryga två timmar där innan det blev för mycket folk och vi fortsatte vår resa. Nästa stopp på vägen blev ännu en nationalpark, nämligen Litchfield dryga timmen söder om Darwin. Här finns det bland annat flera vattenfall och vi hann besöka ett av dom innan det började skymma. Vattnet var både kallt och kristallklart och riktigt uppfriskande. Vi hittade en campingplats och struntade i att betala någon avgift för att återigen komma undan så billigt som möjligt. Under denna resa har vi utgått från att spela dum turist när något inträffat. Vi hade en riktigt god sista middag bestående av bland annat bakad potatis. Vår sista kväll blev dock rätt tidig då vi alla var fruktansvärt trötta.

Dag 9

Sista dagen på vår roadtrip. Vi fick äntligen chansen att ta en riktig dusch, vilket var underbart. Sen fortsatte vi att åka runt i parken och vi besökte ytterligare tre vattenfall där Wangi Falls var det bästa. Trots mycket folk var det oerhört fridfullt och vi spenderade många timmar där vi bara simmade runt och njöt. Framåt fyra så lämnade vi Litchfield och åkte dom sista femtio kilometerna till Darwin. Det kändes lite underligt att resan tog slut men vi var samtidigt fruktansvärt glada att äntligen vara framme. Vi släppte först av Sam vid ett av hostelen där hans vän bokat in honom. Jag och Jaimie tog en runda på stan för att hitta någonstans att bo men insåg snabbt att det skulle bli en dyr affär att bo så centralt. Vi åkte därför tillbaka till Frogshollow där Sam bosatt sig och det slutade med att vi alla stannade där. Stället påminner lite grann om Asylum och är ett helt okej hostel. Vi satt ute och lärde känna några av de andra som bor och hade en trevlig kväll i vårt nya hem.

Jag kommer inte kunna bo billigare än vad jag gör här på Frogs så jag är fortfarande kvar. Vår roadtrip hit till Darwin kommer jag inte glömma i första taget och även om den var oehört jobbig många gånger, främst på grund av värmen, så är jag glad att jag gjorde den. Att vi sedan åkte Savannah Way, med den bilen vi hade, gjorde det ännu lite coolare. Nu får vi se hur länge jag stannar i Darwin och vad nästa destination blir.

Lägger upp bilder i ett separat inlägg!