Okej, tänkte skriva lite kort om onsdagen då det var dags för skydive. Det är i stort sett omöjligt att beskriva den upplevelsen med ord men jag ska försöka.

Bussen plockade upp oss klockan 7:00 på onsdagsmorgonen och sedan var det en två timmars resa ner till Mission Beach. Väl framme så fick vi en kort genomgång via dvd oxh sedan fick vi träffa dom vi skulle hoppa med. Min kille hette Andy och var supertrevlig och var dessutom nummer två i Australien då det kom till säkra hopp eller nåt liknande. Jag kände mig trygg med andra ord. När vi fortfarande var kvar på marken och tog på oss all utrustning så var jag ruksigt nervös, men när vi satte oss på bussen till flygplatsen och till slut hoppade in i planet så fick jag något konstigt lugn över mig och kände bara att detta skulle bli så fruktansvärt roligt. Vid 9000 feet började vi släppa av folk och då kom fjärilarna i magen tillbaka. Planet steg till 14 000 feet, dvs ca 4300 meter, och det var min, Diddy och en annan tjejs tur att hoppa. Att sitta på planets kant med benen hängandes utanför och inte se något annat än bara himmel och moln var det läskigaste jag någonsin gjort och jag funderade faktiskt vad fasiken jag sysslade med! Nåt mer hann jag inte tänka innan Andy kastade oss ut från planet. Känslan att falla fritt genom luften är obeskrivlig och det var helt klart det sjukaste jag gjort. Det känns som att hela kroppen ska vändas ut och in. Men då fallskärmen så småning om vecklades ut och jag kunde ta av mig skyddsglasögonen så blev plötsligt allt oerhört lugnt. Det känns som att tiden står stilla och du bara hänger där i luften. Utsikten var så fantastiskt vacker. Vi hoppade ju rakt ut över havet och jag kunde se alla små öar, stranden och det tukosa vattnet. Jag fick även prova på att styra fallskärmen helt själv och det gjorde hela upplevelsen ännu häftigare. Till slut började vi närma oss stranden och landningen blev väldigt mjuk och fin. Jag hann knappt sätta ner fötterna i sanden innan jag ville tillbaka upp i planet. Det var verkligen det mest fantastiska jag varit med om. Det finns inga ord som kan beskriva känslan av total frihet. Vilken kick det var! Andy hade en liten kamera med sig och foton knäpptes under hela hoppet och även under tiden innan. Jag har dom på en dvd nu men ska försöka föra över dom till mitt USB så jag kan lägga in dom på datorn och visa dom här. Det är ingen vacker syn men i alla fall bevis på att jag faktistk hoppat fallskärm över Mission Beach i Australien!

Idag är det fredag och det är exakt två veckor sedan jag anlände till Cairns. Jag har spenderat dagen nere vid lagunen i solen. Ikväll vankas det barbeque och jag ser verkligen fram emot all god mat som det då bjuds på.

Jag har verkligen sökt igenom hela internet efter ett sätt att se kvällens semifinal i handbollen på, men det verkar som att det inte kommer gå. SVT har inte rättigheter att visa utomlands. Jag tror dock att radion kan funka så jag ska sitta uppe till klockan två i natt och kolla om det går.

Ska försöka lämna hängmattan jag nu ligger i och försöka göra någon nytta innan det är dags för middag. Väntar fortfarande på mitt TFN och utan det är det rätt svårt att söka jobb. Förhoppningsvis kommer det någon av de närmaste dagarna.

Nästa gång jag skriver hoppas jag att jag har lite bilder att visa!