Gråa dagar
Just nu visar inte Cairns sig från sin bästa sida. De senaste dagarna har varit så gråa och regnet kommer lite då och då. Det finns inte mycket att hitta på och idag har vi suttit och tittat på film hela dagen. Visst, det är också mysigt men jag hoppas verkligen att solen kommer tillbaka imorgon.
Som om det inte räckte med att vädret är dåligt så har många av de personer jag umgåtts mest med lämnat Asylum. Senast idag lämnade Sarina, min galna tyska vän, och det känns förstås riktigt tråkigt. Å andra sidan checkar det hela tiden in nytt folk som man får chansen att lära känna så det jämnar väl ut sig på något sätt. Australien är stort men kanske har jag turen att träffa några av de jag lärt känna senare på min resa. Jag trivs i alla fall fortfarande utmärkt här på Asylum och känner inte något sug alls att lämna. Cairns är en oerhört trevlig stad och jag kommer nog stanna här ett tag till.
Min förkylning börjar som tur är ge med sig och det tackar jag för. Jag vill inte spendera min tid i Australien med att ligga nerbäddad i sängen med hosta och halsont.
Det är inte bara min allra bästa vän Malin och Barbro som fyller år idag den 22 augusti. Även Niklas, en av de svenska killarna som bor här har sin födelsedag idag och jag tror det vankas tårta och födelsedagsfirande senare så det blir nog ännu en trevlig kväll här på andra sidan jorden.
Dansa Pausa
Minns ni att jag härom dagen skrev att killarna här på Asylum höll på att lära sig någon ramsa? Det visade sig vara hakka, den majoriska krigsdansen. Joe, en av killarna som jobbar här kan tydligen det och var villig att undervisa de andra killarna. Samlade i en stor cirkel stod sen ett tjugotal män och slog sig på knäna och bröstet och mässade en ramsa om och om igen. Det var riktigt bra underhållning och vi tjejer fick oss ett riktigt gott skratt. Då dom höll till på framsidan av området, mot vägen, så var det även många bipasserande som såg denna uppvisning och dansen möttes av både applåder och hejarrop. Jag knäppte ett par bilder och filmade även lite och tänkte bjuda er på en helt vanlig dag på Asylum:
Idag är det måndag och vädret har återigen inte varit något att hurra över. Jag var bort en sväng till shoppingcentret och handlade ett par nya sandaler, och jag har tvättat lite kläder men mycket mer än så har jag inte ägnat mig åt. Förkylningen vill inte riktigt ge med sig men jag kurerar mig med te och halstabletter så det går i alla fall an. Ikväll är det dags för Mad Monday igen och även om jag inte känner mig på topp så kan jag inte tacka nej till en helkväll med det här underbara gänget. T-shirten åker nog på och sen ska jag uppgradera min middag på Woolshed till något riktigt gott och ha en riktigt rolig måndagskväll!
En liten roadtrip
Igårkväll kom en av killarna som jobbar här och frågade om jag och några till hade lust att åka till The Tablelands. Ett par av hans kompisar hade några platser kvar i bilen och ville ha sällskap. Varför inte tänkte jag och imorse klockan åtta kom två väldigt trevliga australiensare och hämtade oss här på Asylum. Sedan bar det av på utflykt! Vi har åkt runt i vad som känns som hela Queensland men som i själva verket bara är en pytteliten bit av denna australienska del. Vårt huvudmål var de tre vattenfallen i The Tablelands men vi tog några avstickare här och där. Vi såg fler än de tre mest kända vattenfallen och även om det inte blev något bad idag pga det riktigt dåliga vädret (för att vara Australien) så har det varit riktigt trevligt. Jag gav mig ut på de såphala stenarna och tog mig bakom ett av vattenfallen och även om jag inte är någon mästerfotograf så blev det några bra bilder idag. På vägen hem stannade vi i något som verkligen var ingemansland och tog en öl på den lokala puben och mer australiensk landsbygd än det stället är nog svårt att hitta. Den långa vägen hem innehöll i stort sett allsång hela vägen hem till Cairns och det sjöngs allt från Roxette, Spice Girls och Ramones. Vid femtiden var vi hemma igen och tackade killarna för en trevlig dag. Jag älskar verkligen den spontanitet som alla australiensare verkar ha. Om två personer i Sverige bestämde sig för att åka på en sådan här trip skulle dom ju åka själva, inte skulle dom få för sig att kolla med helt okända människor om dom ville följa med. Nej, livet är bra härligt just nu.
Gänget idag, minus Jim
Australien bjuder på en hel del udda trafikskyltar. Nicklas står vid denna som varnar för... kor som äter bilar kanske?
En liten roadtrip
Igårkväll kom en av killarna som jobbar här och frågade om jag och några till hade lust att åka till The Tablelands. Ett par av hans kompisar hade några platser kvar i bilen och ville ha sällskap. Varför inte tänkte jag och imorse klockan åtta kom två väldigt trevliga australiensare och hämtade oss här på Asylum. Sedan bar det av på utflykt! Vi har åkt runt i vad som känns som hela Queensland men som i själva verket bara är en pytteliten bit av denna australienska del. Vårt huvudmål var de tre vattenfallen i The Tablelands men vi tog några avstickare här och där. Vi såg fler än de tre mest kända vattenfallen och även om det inte blev något bad idag pga det riktigt dåliga vädret (för att vara Australien) så har det varit riktigt trevligt. Jag gav mig ut på de såphala stenarna och tog mig bakom ett av vattenfallen och även om jag inte är någon mästerfotograf så blev det några bra bilder idag. På vägen hem stannade vi i något som verkligen var ingemansland och tog en öl på den lokala puben och mer australiensk landsbygd än det stället är nog svårt att hitta. Den långa vägen hem innehöll i stort sett allsång hela vägen hem till Cairns och det sjöngs allt från Roxette, Spice Girls och Ramones. Vid femtiden var vi hemma igen och tackade killarna för en trevlig dag. Jag älskar verkligen den spontanitet som alla australiensare verkar ha. Om två personer i Sverige bestämde sig för att åka på en sådan här trip skulle dom ju åka själva, inte skulle dom få för sig att kolla med helt okända människor om dom ville följa med. Nej, livet är bra härligt just nu.
Gänget idag, minus Jim
Australien bjuder på en hel del udda trafikskyltar. Nicklas står vid denna som varnar för... kor som äter bilar kanske?
En väldigt varm dag
För ett par dagar sedan så var det "dåligt" väder här i Cairns. Idag har det däremot varit den varmaste dagen hittills under mina tre veckor här. Inte ett moln på himlen och värmen har varit oerhört tryckande. Jag har spenderat de senaste timmarna i poolen men har nu letat mig till den svalare skuggan. Cairns Festival börjar idag och vi på Asylum har perfekt utsikt över paraden som i denna stund pågår på gatan här ute.
Jag kan inte påstå att jag är på topp idag. Jag tror att jag har drabbats av förkylningen som resten av mina kamrater här har. Jag har hostat konstant hela natten och min hals gör ruskigt ont. Förhoppningsvis är det inget långvarigt. Te och kaffe är ju gratis här så jag har i alla fall nåt varmt att dricka om jag behöver det.
Nu ska jag ta och göra mig lite sen lunch och sen får vi se vad som händer ikväll. Det går rykten om att det ska vara någon fotbollsmatch mellan européerna och australiensarna/nya zeeländarna och det kan man ju inte missa. Just nu så håller majoriteten av killarna på att träna på någon australiensk ramsa...
Jag kan inte påstå att jag är på topp idag. Jag tror att jag har drabbats av förkylningen som resten av mina kamrater här har. Jag har hostat konstant hela natten och min hals gör ruskigt ont. Förhoppningsvis är det inget långvarigt. Te och kaffe är ju gratis här så jag har i alla fall nåt varmt att dricka om jag behöver det.
Nu ska jag ta och göra mig lite sen lunch och sen får vi se vad som händer ikväll. Det går rykten om att det ska vara någon fotbollsmatch mellan européerna och australiensarna/nya zeeländarna och det kan man ju inte missa. Just nu så håller majoriteten av killarna på att träna på någon australiensk ramsa...
The Botanic Garden
Onsdag och den australienska vintern har bjudit på en väldigt varm och fuktig dag. Då det blev en väldigt lugn dag igår, förståeligt med tanke på att det var dagen efter Mad Monday, så bestämde vi oss för att hitta på nåt idag. Vi var fem tjejer som gick till The Botanic Garden. Nu kan jag ju inte påstå att jag är sådär oerhört intresserad av växter och sånt men det var ändå en helt okej upplevelse. Det fanns en hel del knepiga men även vackra växter där men jag kan tänka mig att det är ännu mer färggrannt och livligt under sommarmånaderna. Jag ville hemskt gärna se en krokodil men hade inte det turen idag heller.
Några bilder:
Nu på eftermiddagen så har det faktiskt mulnat på här i Cairns. Det är nog första gången det är dåligt väder sedan jag kom hit för två och en halv vecka sedan. Jag tror jag ska göra som de flesta andra gör just nu, sätta mig och kika på filmen som visas innan det är dags för middag.
Vi hörs!
Lycka!
Klockan är 22:15 här och det är riktigt kallt ikväll. Jag är trött som tusan men ändå väldigt glad. Har varit så frustrerad hela dagen då jag har suttit vid datorn och letat efter nån sida som visar OS-finalen ikväll, utan framgång. Klagade lite hos Sean nyss och det tog två sekunder och han hade hjälpt mig hitta en sida som förhoppningsvis fungerar. Han är helt klart dagens hjälte!
Matchen börjar ju inte förrän vid midnatt här i Aussie så jag tror jag ska gå in i värmen ett tag innan det är dags för avkast. Sen håller vi alla tummar och tår för att det blir ett OS-guld för våra herrar i natt!
Matchen börjar ju inte förrän vid midnatt här i Aussie så jag tror jag ska gå in i värmen ett tag innan det är dags för avkast. Sen håller vi alla tummar och tår för att det blir ett OS-guld för våra herrar i natt!
Fallskärmshoppet i bilder
Andy, killen jag hoppade fallskärm med, filmade ju som sagt under hela mitt hopp, en film som sedan blev bilder. Jag kan inte påstå att jag är så nöjd med bilderna. Särskilt inte med tanke på att jag betalade nästan hundra dollar för dom. Bilderna är dessutom tagna med ett "fish eye"-objektiv vilket jag kanske inte hade önskat. Men jag har i alla fall bevis på att jag faktiskt hoppade fallskärm. Här kommer några av bilderna:
Ett hopp i det blå
Okej, tänkte skriva lite kort om onsdagen då det var dags för skydive. Det är i stort sett omöjligt att beskriva den upplevelsen med ord men jag ska försöka.
Bussen plockade upp oss klockan 7:00 på onsdagsmorgonen och sedan var det en två timmars resa ner till Mission Beach. Väl framme så fick vi en kort genomgång via dvd oxh sedan fick vi träffa dom vi skulle hoppa med. Min kille hette Andy och var supertrevlig och var dessutom nummer två i Australien då det kom till säkra hopp eller nåt liknande. Jag kände mig trygg med andra ord. När vi fortfarande var kvar på marken och tog på oss all utrustning så var jag ruksigt nervös, men när vi satte oss på bussen till flygplatsen och till slut hoppade in i planet så fick jag något konstigt lugn över mig och kände bara att detta skulle bli så fruktansvärt roligt. Vid 9000 feet började vi släppa av folk och då kom fjärilarna i magen tillbaka. Planet steg till 14 000 feet, dvs ca 4300 meter, och det var min, Diddy och en annan tjejs tur att hoppa. Att sitta på planets kant med benen hängandes utanför och inte se något annat än bara himmel och moln var det läskigaste jag någonsin gjort och jag funderade faktiskt vad fasiken jag sysslade med! Nåt mer hann jag inte tänka innan Andy kastade oss ut från planet. Känslan att falla fritt genom luften är obeskrivlig och det var helt klart det sjukaste jag gjort. Det känns som att hela kroppen ska vändas ut och in. Men då fallskärmen så småning om vecklades ut och jag kunde ta av mig skyddsglasögonen så blev plötsligt allt oerhört lugnt. Det känns som att tiden står stilla och du bara hänger där i luften. Utsikten var så fantastiskt vacker. Vi hoppade ju rakt ut över havet och jag kunde se alla små öar, stranden och det tukosa vattnet. Jag fick även prova på att styra fallskärmen helt själv och det gjorde hela upplevelsen ännu häftigare. Till slut började vi närma oss stranden och landningen blev väldigt mjuk och fin. Jag hann knappt sätta ner fötterna i sanden innan jag ville tillbaka upp i planet. Det var verkligen det mest fantastiska jag varit med om. Det finns inga ord som kan beskriva känslan av total frihet. Vilken kick det var! Andy hade en liten kamera med sig och foton knäpptes under hela hoppet och även under tiden innan. Jag har dom på en dvd nu men ska försöka föra över dom till mitt USB så jag kan lägga in dom på datorn och visa dom här. Det är ingen vacker syn men i alla fall bevis på att jag faktistk hoppat fallskärm över Mission Beach i Australien!
Idag är det fredag och det är exakt två veckor sedan jag anlände till Cairns. Jag har spenderat dagen nere vid lagunen i solen. Ikväll vankas det barbeque och jag ser verkligen fram emot all god mat som det då bjuds på.
Jag har verkligen sökt igenom hela internet efter ett sätt att se kvällens semifinal i handbollen på, men det verkar som att det inte kommer gå. SVT har inte rättigheter att visa utomlands. Jag tror dock att radion kan funka så jag ska sitta uppe till klockan två i natt och kolla om det går.
Ska försöka lämna hängmattan jag nu ligger i och försöka göra någon nytta innan det är dags för middag. Väntar fortfarande på mitt TFN och utan det är det rätt svårt att söka jobb. Förhoppningsvis kommer det någon av de närmaste dagarna.
Nästa gång jag skriver hoppas jag att jag har lite bilder att visa!
Bussen plockade upp oss klockan 7:00 på onsdagsmorgonen och sedan var det en två timmars resa ner till Mission Beach. Väl framme så fick vi en kort genomgång via dvd oxh sedan fick vi träffa dom vi skulle hoppa med. Min kille hette Andy och var supertrevlig och var dessutom nummer två i Australien då det kom till säkra hopp eller nåt liknande. Jag kände mig trygg med andra ord. När vi fortfarande var kvar på marken och tog på oss all utrustning så var jag ruksigt nervös, men när vi satte oss på bussen till flygplatsen och till slut hoppade in i planet så fick jag något konstigt lugn över mig och kände bara att detta skulle bli så fruktansvärt roligt. Vid 9000 feet började vi släppa av folk och då kom fjärilarna i magen tillbaka. Planet steg till 14 000 feet, dvs ca 4300 meter, och det var min, Diddy och en annan tjejs tur att hoppa. Att sitta på planets kant med benen hängandes utanför och inte se något annat än bara himmel och moln var det läskigaste jag någonsin gjort och jag funderade faktiskt vad fasiken jag sysslade med! Nåt mer hann jag inte tänka innan Andy kastade oss ut från planet. Känslan att falla fritt genom luften är obeskrivlig och det var helt klart det sjukaste jag gjort. Det känns som att hela kroppen ska vändas ut och in. Men då fallskärmen så småning om vecklades ut och jag kunde ta av mig skyddsglasögonen så blev plötsligt allt oerhört lugnt. Det känns som att tiden står stilla och du bara hänger där i luften. Utsikten var så fantastiskt vacker. Vi hoppade ju rakt ut över havet och jag kunde se alla små öar, stranden och det tukosa vattnet. Jag fick även prova på att styra fallskärmen helt själv och det gjorde hela upplevelsen ännu häftigare. Till slut började vi närma oss stranden och landningen blev väldigt mjuk och fin. Jag hann knappt sätta ner fötterna i sanden innan jag ville tillbaka upp i planet. Det var verkligen det mest fantastiska jag varit med om. Det finns inga ord som kan beskriva känslan av total frihet. Vilken kick det var! Andy hade en liten kamera med sig och foton knäpptes under hela hoppet och även under tiden innan. Jag har dom på en dvd nu men ska försöka föra över dom till mitt USB så jag kan lägga in dom på datorn och visa dom här. Det är ingen vacker syn men i alla fall bevis på att jag faktistk hoppat fallskärm över Mission Beach i Australien!
Idag är det fredag och det är exakt två veckor sedan jag anlände till Cairns. Jag har spenderat dagen nere vid lagunen i solen. Ikväll vankas det barbeque och jag ser verkligen fram emot all god mat som det då bjuds på.
Jag har verkligen sökt igenom hela internet efter ett sätt att se kvällens semifinal i handbollen på, men det verkar som att det inte kommer gå. SVT har inte rättigheter att visa utomlands. Jag tror dock att radion kan funka så jag ska sitta uppe till klockan två i natt och kolla om det går.
Ska försöka lämna hängmattan jag nu ligger i och försöka göra någon nytta innan det är dags för middag. Väntar fortfarande på mitt TFN och utan det är det rätt svårt att söka jobb. Förhoppningsvis kommer det någon av de närmaste dagarna.
Nästa gång jag skriver hoppas jag att jag har lite bilder att visa!
Mad Mad Monday
Har just avslutat ett par samtal på Skype med mamma, Ida och Malin. Skönt att veta att allt är bra med alla där hemma.
Igår var det dags för Mad Monday igen och ja, det blev galet den här veckan också. I samlad trupp, utan utklädnad den här veckan, gick vi till Woolshed för middag och jag åt nog det godaste jag haft sedan jag kom hit. Tandorii kyckling smakar makalöst bra efter tio dagars pasta. Efter maten fortsatte vi som vanligt runt till Cairns barer och klubbar och vid midnatt så hamnade jag och Diddy bredvid varandra i baren. De kommande minutens konversations löd ungefär såhär:
Jag: Jag vill hoppa fallskärm innan jag lämnar Australien.
Diddy: Jag med! Ska vi göra det imorgon?
Jag: Visst!
Och ja, vi tog i hand, lovade att träffas vid receptionen denna morgon och sen boka ett hopp. Mad Monday förtjänar som sagt verkligen sitt namn.
Imorse insåg vi dock att det skulle bli tufft att boka skydive så nära inpå men vi gick i alla fall till tour booking-stället och dom kunde boka in oss imorgon. Sagt och gjort, imorgon klockan 7:00 blir vi upplockade av bussen och sedan bär det av till Mission Beach för skydive. Jag har alltid velat hoppa fallskärm men nu har det helt plötsligt blivit verklighet och det känns fruktansvärt läskigt men samtidigt sjukt roligt. Jag kommer förmodligen vara hysterisk innan jag hoppar men det är nog de flesta. Att hoppa över Mission Beach ska tydligen vara något extra också. Rakt ut över havet och sedan landa på en fantastisk strand. Åh, vad spännande det ska bli!
Jag hoppas jag överlever bara...
Igår var det dags för Mad Monday igen och ja, det blev galet den här veckan också. I samlad trupp, utan utklädnad den här veckan, gick vi till Woolshed för middag och jag åt nog det godaste jag haft sedan jag kom hit. Tandorii kyckling smakar makalöst bra efter tio dagars pasta. Efter maten fortsatte vi som vanligt runt till Cairns barer och klubbar och vid midnatt så hamnade jag och Diddy bredvid varandra i baren. De kommande minutens konversations löd ungefär såhär:
Jag: Jag vill hoppa fallskärm innan jag lämnar Australien.
Diddy: Jag med! Ska vi göra det imorgon?
Jag: Visst!
Och ja, vi tog i hand, lovade att träffas vid receptionen denna morgon och sen boka ett hopp. Mad Monday förtjänar som sagt verkligen sitt namn.
Imorse insåg vi dock att det skulle bli tufft att boka skydive så nära inpå men vi gick i alla fall till tour booking-stället och dom kunde boka in oss imorgon. Sagt och gjort, imorgon klockan 7:00 blir vi upplockade av bussen och sedan bär det av till Mission Beach för skydive. Jag har alltid velat hoppa fallskärm men nu har det helt plötsligt blivit verklighet och det känns fruktansvärt läskigt men samtidigt sjukt roligt. Jag kommer förmodligen vara hysterisk innan jag hoppar men det är nog de flesta. Att hoppa över Mission Beach ska tydligen vara något extra också. Rakt ut över havet och sedan landa på en fantastisk strand. Åh, vad spännande det ska bli!
Jag hoppas jag överlever bara...
En liten uppdatering
Måndag igen och dagarna går ruskigt fort. Jag har redan varit här mer än en vecka vilket känns rätt underligt. Det har hänt en hel del under de dagar som passerat sedan sist jag skrev. Solen skiner varje dag så vi har spenderat mycket tid nere vid The Lagoon och på volleybollplanen. Igår var vi till frukt- och grönsaksmarknaden som är varje helg och handlade grönt till veckan som kommer.
I torsdags så hände en rätt kul grej också. Vi var som vanligt på The Woolshed för middag och det stället har varje kväll en tävling. Denna kväll var det "Meal or No Meal" som är inspirerat av tv-programmet "Deal or No Deal". Av de säkert hundra lotter som fanns så blev min dragen först för de sexton deltagarna och sedan blev jag även finalist. Priserna var riktigt bra och jag hade kunnat vinna en dykarkurs till exempel. Tyvärr var turen slut för mig denna kväll och spelet gick inte riktigt som jag ville. Jag lyckades i alla fall vinna femtio dollar vilket här helt okej.
Ikväll är det dags för Mad Monday igen och jag hoppas det blir lika kul som förra gången. Jag ska egentligen checka ut imorgon men jag ska strax gå in till Sean och förlänga min visit här på Asulym. När man väl har bosatt sig här så är det väldigt enkelt att bara förlänga sin tid här hur länge man vill. De flesta stannar för veckor och det är riktigt tråkigt då någon reser vidare. Jag lärde känna en tysk tjej som hette Sara och det var riktigt tråkigt då hon åkte hem i förrgår. Vi hade bara kännt varandra i en veckan men då du spenderar hela dagarna med varandra så hinner man bli rätt tajta vänner. Men det är en del av vardagen här. Folk kommer och folk går.
Min rumskamrat Jess har lyckats få ett riktigt häftigt jobb på en av alla stora båtar som åker ut till Barriärrevet här. Jag har ansökt om mitt TFN och jag hoppas det kommer snart så jag kan sätta igång med att söka jobb också. Håller på att fixa med mitt CV men det är inte det enklaste att skriva det på engelska. Det är ju nog krångligt på svenska.
Nu tror jag att jag ska ta och avsluta detta och lägga mig i solstolen en stund innan det är dags att börja fixa sig för kvällen galna upptåg.
I torsdags så hände en rätt kul grej också. Vi var som vanligt på The Woolshed för middag och det stället har varje kväll en tävling. Denna kväll var det "Meal or No Meal" som är inspirerat av tv-programmet "Deal or No Deal". Av de säkert hundra lotter som fanns så blev min dragen först för de sexton deltagarna och sedan blev jag även finalist. Priserna var riktigt bra och jag hade kunnat vinna en dykarkurs till exempel. Tyvärr var turen slut för mig denna kväll och spelet gick inte riktigt som jag ville. Jag lyckades i alla fall vinna femtio dollar vilket här helt okej.
Ikväll är det dags för Mad Monday igen och jag hoppas det blir lika kul som förra gången. Jag ska egentligen checka ut imorgon men jag ska strax gå in till Sean och förlänga min visit här på Asulym. När man väl har bosatt sig här så är det väldigt enkelt att bara förlänga sin tid här hur länge man vill. De flesta stannar för veckor och det är riktigt tråkigt då någon reser vidare. Jag lärde känna en tysk tjej som hette Sara och det var riktigt tråkigt då hon åkte hem i förrgår. Vi hade bara kännt varandra i en veckan men då du spenderar hela dagarna med varandra så hinner man bli rätt tajta vänner. Men det är en del av vardagen här. Folk kommer och folk går.
Min rumskamrat Jess har lyckats få ett riktigt häftigt jobb på en av alla stora båtar som åker ut till Barriärrevet här. Jag har ansökt om mitt TFN och jag hoppas det kommer snart så jag kan sätta igång med att söka jobb också. Håller på att fixa med mitt CV men det är inte det enklaste att skriva det på engelska. Det är ju nog krångligt på svenska.
Nu tror jag att jag ska ta och avsluta detta och lägga mig i solstolen en stund innan det är dags att börja fixa sig för kvällen galna upptåg.
First of August
Sitter för tillfället ute på innergården och uppdaterar mig lite om OS. Då tidskillnaden är åtta timmar och jag är upptagen med så mycket annat så har jag inte sett många minuter av spelen. Med undantag för några minuters basket då Australiens damer spelade. Handboll vet dom inte ens vad det är här så jag är väldigt tacksam för Aftonbladets hemsida och fb-uppdateringar.
Idag har det återigen varit underbart väder och vi har legat nere vid lagunen och lapat sol. Vad som händer ikväll vet jag inte, igår var det väldigt lungt då alla fortfarande var utmattade från Mad Monday, så får se om vi kanske hittar på nåt ikväll istället.
Ska så småning om börja ta tag i jobbletandet men just nu är det bara så jäkla skönt att vara ledig ett tag efter 1,5 års jobb hemma i Sverige. Det låter dock som att det går relativt bra att hitta jobb om man bara vill arbeta. Och i värsta fall får jag väl köra runt i en såndär cykeltaxi som resten av stans backpackers gör...
Tills vi hörs igen: ha det bra!
Idag har det återigen varit underbart väder och vi har legat nere vid lagunen och lapat sol. Vad som händer ikväll vet jag inte, igår var det väldigt lungt då alla fortfarande var utmattade från Mad Monday, så får se om vi kanske hittar på nåt ikväll istället.
Ska så småning om börja ta tag i jobbletandet men just nu är det bara så jäkla skönt att vara ledig ett tag efter 1,5 års jobb hemma i Sverige. Det låter dock som att det går relativt bra att hitta jobb om man bara vill arbeta. Och i värsta fall får jag väl köra runt i en såndär cykeltaxi som resten av stans backpackers gör...
Tills vi hörs igen: ha det bra!
Livet leker
Hej där! Första inlägget från australiensk mark! Jag har inte riktigt tagit mig tid till att skriva förrän nu då det har varit full fart sedan jag anlände. Flygresan hit var lång och jobbig och jag blev yr i skallen av all kinesiska. Men det var helt klart värt det då jag på fredagmorgonen flög in över Sydney i soluppgången. Jag kunde inte låta bli att le stort åt att jag äntligen befann mig på platsen jag drömt om så länge. Glädje utbyttes dock snabbt till nervositet då det blev dags för den omfattande säkerhetskontrollen man hört så mycket om. Det var inget att oroa sig för visade det sig då jag genast blev igenomsläppt och dom tog inte ens en titt i min ryggsäck.
En tre timmars lång flygresa senare landade jag i ett hett Cairns och blev snart upplockad av Asylums personal. Den lilla bussen tog mig till stället jag numera kallar för hemma. Asylum är verkligen något utöver det vanliga. Jag fick ett varmt välkomnande med en stor kram av en av killarna i personalen, Sean, och sedan så har allt bara varit underbart sedan dess. Det är kanske femtio pers som bor här och alla är som en stor familj. Vi sitter ute nätterna långa och dricker Goon och pratar om allt mellan himmel och jord samtidigt som vår lilla hund som också bor här, springer runt och tigger godis. Jag har redan förlängt min visit här med en vecka men har en känsla av att det kommer bli mycket längre. Jag har bestämt mig för att stanna i Cairns ett tag då det fortfarande är kallt söderut och Asylum kommer med all säkerhet vara mitt hem medans jag är här.
Cairns i övrigt är en oehört härlig stad. Lagom stor och med en hel del backpackers, så du träffar många olika slags människor. Den australienska vintern här uppe är lika varm som den svenska sommaren med undantag för det lite mer kyliga kvällarna och nätterna.
Här om dagen var vi ett gäng nere vid stranden och spelade volleyboll i timmar, följt av ytterligare några timmar vid den stora lagunen där vi spelade vattenpolo. Igår var det dags för det mytomspunna "Mad Monday Party", något som Asylum är känt för. En fest där vi alla som bor här bär likadana Asylum-tröjor, förfestar lite på innergården och sedan lever rövare i staden. Barcrawl mellan Cairns olika barer och klubbar där vi bjuds på gratis dricka i utbyte mot en kupong, vi tar över dansgolven och sedan framåt småtimmarna avslutar vi med pizza. Igår var det dessutom ett tema där vi alla klädde ut oss till hjältar och skurkar och jag själv var The Super Swede med min egendesignade kappa. Jag har nog inte haft så roligt sedan studenten. Helt galet och verkligen värt namnet "Mad Monday".
Med tanke på gårdagen så har det varit bakishäng i stort sett hela dagen idag. Jag har legat i en av hängmattorna ute och sovit och bara slappat. Nu ikväll är det pizzakväll på pizzeran bakom hörnet och sedan blir det väl några timmar skitsnack innan det är dags att krypa till sängs.
Hemifrån hade jag bokat ett 5-beds dorm men när jag anlände visade det sig vara ett dubbelrum. Jag har turen att få dela det med Jess, en tysk tjej som jag klickade med direkt. Skönt är det också att bara vara två och kunna slänga våra saker över rummet som vi vill.
Jag ska försöka skriva lite mer ofta nu och även lägga upp lite bilder på hur livet här ser ut. Ett liv som är riktigt jäkla bra!
Vi hörs!
En tre timmars lång flygresa senare landade jag i ett hett Cairns och blev snart upplockad av Asylums personal. Den lilla bussen tog mig till stället jag numera kallar för hemma. Asylum är verkligen något utöver det vanliga. Jag fick ett varmt välkomnande med en stor kram av en av killarna i personalen, Sean, och sedan så har allt bara varit underbart sedan dess. Det är kanske femtio pers som bor här och alla är som en stor familj. Vi sitter ute nätterna långa och dricker Goon och pratar om allt mellan himmel och jord samtidigt som vår lilla hund som också bor här, springer runt och tigger godis. Jag har redan förlängt min visit här med en vecka men har en känsla av att det kommer bli mycket längre. Jag har bestämt mig för att stanna i Cairns ett tag då det fortfarande är kallt söderut och Asylum kommer med all säkerhet vara mitt hem medans jag är här.
Cairns i övrigt är en oehört härlig stad. Lagom stor och med en hel del backpackers, så du träffar många olika slags människor. Den australienska vintern här uppe är lika varm som den svenska sommaren med undantag för det lite mer kyliga kvällarna och nätterna.
Här om dagen var vi ett gäng nere vid stranden och spelade volleyboll i timmar, följt av ytterligare några timmar vid den stora lagunen där vi spelade vattenpolo. Igår var det dags för det mytomspunna "Mad Monday Party", något som Asylum är känt för. En fest där vi alla som bor här bär likadana Asylum-tröjor, förfestar lite på innergården och sedan lever rövare i staden. Barcrawl mellan Cairns olika barer och klubbar där vi bjuds på gratis dricka i utbyte mot en kupong, vi tar över dansgolven och sedan framåt småtimmarna avslutar vi med pizza. Igår var det dessutom ett tema där vi alla klädde ut oss till hjältar och skurkar och jag själv var The Super Swede med min egendesignade kappa. Jag har nog inte haft så roligt sedan studenten. Helt galet och verkligen värt namnet "Mad Monday".
Med tanke på gårdagen så har det varit bakishäng i stort sett hela dagen idag. Jag har legat i en av hängmattorna ute och sovit och bara slappat. Nu ikväll är det pizzakväll på pizzeran bakom hörnet och sedan blir det väl några timmar skitsnack innan det är dags att krypa till sängs.
Hemifrån hade jag bokat ett 5-beds dorm men när jag anlände visade det sig vara ett dubbelrum. Jag har turen att få dela det med Jess, en tysk tjej som jag klickade med direkt. Skönt är det också att bara vara två och kunna slänga våra saker över rummet som vi vill.
Jag ska försöka skriva lite mer ofta nu och även lägga upp lite bilder på hur livet här ser ut. Ett liv som är riktigt jäkla bra!
Vi hörs!
En månad kvar
Idag är det precis en månad kvar tills jag åker. Känns så himla roligt och spännande men samtidigt kommer resfebern krypandes. Det kommer givetvis kännas tufft att lämna familj och vänner utan att veta när man kommer ses igen. Men samtidigt vet jag att jag kommer att ha det så himla bra i Australien så det i slutändan kommer vara värt all tid utan dem.
Jag har fortfarande en hel del grejer att ordna med innan avresa men ska försöka fixa det mesta nu så fort som möjligt så jag verkligen inte känner mig mer stressad än nödvändigt de här sista veckorna. Tiden kommer gå så jäkla fort och rätt som det är så är det dags för take off!
