När jag och Veronica hörde att Avicii skulle spela här i Sydney tog det inte lång tid innan vi hade biljetterna i våra händer. Australien fullkomligt älskar vår svenska superstjärna och detta var helt enkelt ett tillfälle vi inte fick missa. Så i lördags så tog vi bussen tillsammans med vad som kändes som halva Sydney ut till Centennial Park där det hela skulle utspela sig. Tillsammans med många andra satt vi först i den stora parken, drack vin ur plastflaskor och spelade musik innan vi tog oss in på området. Veronica hade tagit med sig ansiktsfärg i svenska flaggans färger och snart var vi båda omringade av ett tjugotal svenskar som alla ville visa sin stolthet för vårt svenska dj-under. Så medans ett par andra dj:s värmde upp arenan så målade vi flaggor för glada livet.

När solen sedan började gå ner bakom träden så steg Avicii ut på scenen och sedan väntade två timmars dansfest. Jävlar vad bra han var alltså, på ren svenska. Med en fantastisk ljusshow, pyroteknik och en spellista innehållande endast tophits så visade han varför han är en av världens största inom musikbranchen just nu. Vi dansade tills vi tappade skorna, sjöng tills vi tappade rösten och vevade med armarna tills mjölksyran genomborrade oss. Hög på livet och kärleken för musik. Det finns nog ingen bättre känsla. Som avslutning bjöd han på en explosion av konfetti och ett spektakulärt fyverkeri som syntes ända in till city.

Under spelningen så stod jag och Veronica med några killar som hade en enorm svensk flagga och när musiken tystnat stod vi kvar och pratade med dessa. Det visade sig vara en fruktansvärt trevlig svensk kille från Gällivare och hans australiensiska kompisar. Anton är numera australiensk medborgare,vid 23 års ålder, norrlänning och handbollsspelare. Så vi hade som ni förstår en hel del att prata om och nu vet jag vart jag ska gå här i Sydney för att få se lite handboll. Vi tog alla följe hemmåt och då kön till bussarna tillbaka till stan var över olidligt lång så promenerade vi istället tvärs genom parken, inlindade i den svenska flaggan, tills vi kom till Antons lägenhet och därifrån skjutsade hans kompisar hem oss till hostelet. En perfekt uppvisning av hur trevliga australiensare är.

En helt fantastisk kväll med andra ord och jag var en fruktansvärt stolt svensk som stod där och liksom alla andra beundrade vår 23-åriga super-dj.

De svenska flaggorna syntes här och var i publiken.

Avicii himself.

 

JAg spelade in massvis med videor, måste komma på hur jag kan lägga upp dom här på bloggen.

 

 

 

Ja jag vet. Usel uppdatering igen. Men här kommer ett inlägg om vad jag gjort den senaste tiden. Vi gick från australiensk sommarhetta till svensk sensommarkyla på bara en dag, plötsligt så visade termometern bara runt 20-strecket, stor skillnad motför de 35 grader vi hade dagligen innan. Regn och kyla drog ner humöret lite men som ur är så har jag träffat en hel del bra människor här i Sydney. Hannah från Manchester och Veronica från Västerås har jag redan nämnt, men sen är det två engelska tjejer till på vårt rum, Sarah och Michelle, och tillsammans har vi alla en hel del roligt här på Home Backpackers.

En annan god vän till mig, finska Vilma som jag träffade i Byron Bay, har också dykt upp här i Sydney. En tråkig dag tog vi en lång promenad i den enorma Botaniska trädgården, så himla mycket fint det finns att se där och med perfekt utsikt över Sydneys skyskrapor och operahus. Och apropå operahus. Jag och Hannah tog en promenad i stan häromdagen, hamnade till slut utanför just operahuset och vi båda tycker det är ganska roligt att denna byggnad är så otroligt känd över hela världen och verkligen ett landsmärke i Australien. Men så sitter man där utanför på den enorma trappan igen och är inte lika imponerad längre. Det är helt ärligt en ganska ful byggnad, och nu när dom har ställt upp nåt stort luftslott som ser ut som en drake utanför, ja då är det ännu minre imponerande... Kanske har vi bara blivit bortskämda här i Sydney.

Då Vilma bara har några dagar här i Sydney så drog jag och Veronica självklart med henne till Sydneys bästa nattklubb. Det blev alltså The Ivy igen och den här gången var alla fyra våningarna öppna. Massiva dansgolv under Sydneys stjärnhimmel, simbassäng på översta våningen, dansare och massvis med palmer. En riktigt bra kväll igen med andra ord.

Vad mer har hänt... Något jag inte hann berätta här i bloggen var att jag och Veronica tog och köpte biljetter till Sveriges största stjärna för tillfället, Avicii. Det och Australiens nationaldag Australia Day tänker jag skriva om i separata inlägg som jag lägger upp här nu direkt efter detta.

Lite bilder:

Jag vet inte hur han gör det, men sitter i luften, det gör han. Nere vid Circular Quay.

 

Underbara Gordon Bay.

En av favoriterna i Sydney. Gordon's Bay igen.

Kustpromenaden mellan Coogee och Bondi.

Bronte, en annan favorit. Uppe i högra hörnet anas en annan strand, Tamarama.

 

 

 

 

 

 

Julen har passerat och gissat vart jag är? Jo, tillbaka i Byron Bay. Det är i stort sett helt omöjligt att ta sig ner tilll Sydney och stanna där över julen om man inte planerat det månader i förväg. Av den anledningen är jag tillbaka i Byron Bay för ytterligare en vecka och jag tror att nyårsfirandet på stranden här kommer bli riktigt bra det med. Men sedan bär det av ner mot Sydney. Ska försöka komma iväg runt den 2-4 då priserna börjat återgå till det normala.

Jag antar att ni vill höra hur min jul var? Efter en av de värsta bussresorna jag varit med om här i Australien så anlände jag till Coffs Harbour tre timmar försenad den 23:e. Jag blev upplockad på stationen och sedan spenderade vi alla tio som skulle fira jul, tre timmar med att inhandla mat och juldekorationer.Vi kom därifrån med bland annat en julgran, 1,5 kilo fetaost, 2 ankor, en fläskstek, 15 liter mjölk, åtta brödimpor och fyra kilo socker. Galet mycket mat men det som är ännu mer galet är att vi faktiskt nästan åt upp allt på tre dagar...

Huset vi hyrde var ett fantastiskt tvåvåningshus med havsutsikt och vi hade nog inte kunnat bo bättre. Fem minuters promenad ner till Sapphire Beach. Här i Australien firar man ju den 25:e men eftersom vi bara var europeer (jag, två från österrike och sju danskar) så firade vi såklart den 24:e. Kvällen innan julafton gjorde vi oss hemmastadda i huset, lagade och åt en fantastisk lax- och spenatlasagne och bara mådde gott. Vi fick också besök av en Huntsman spindel i köket, något som skrämde slag på vissa av tjejerna då dom inte sett en av dessa jättespindlar förr. Det diskuterades avrättningsmetoder men Bar lyckades fånga den i ett burk och släppa den fri ute på gården.

Och så kom julafton och vi började dagen med att gå ner till stranden och knäppa lite julkort. Iklädda bikini, solglasögon och tomteluva så blev bilderna lite annorlunda jämfört med tidigare års julkort. Jag och några till passade självklart också på att ta ett dopp i havet. Det är ju inte varje julafton man kan göra det. Väl tillbaka i huset påbörjades DEN STORA MATLAGNINGEN. Det skulle bli en traditionsenlig dansk julmiddag och vi höll på hela dagen med detta. Det var dock värt allt slit för jösses vad gott det var! Jag var i början skeptisk när jag fick höra vad det skulle bjudas på men nu överväger jag att åka över till Danmark varje jul för denna middag.

Detta stod på vårat julbord:

Anka med fyllning av plommon och äpplen

Fläskstek

Två olika såser gjorda på kötten

Kanperstekt fett från fläsksteken

Karamelliserade potatisar

Rödkål som kokats med bland annat kanel

Äppelhalvor kokade i sockerlag, med svartvinbärsgelé

Efterrätten bestod av Ris á la Malta med körsbärssås och en giganstisk chokladtårta och glass.

Det blev en otroligt lyckad julmiddag och var riktigt imponerad av killarnas jobb med köttet, jag är ju van att få det bästa av far min där hemma, men det här var riktigt riktigt bra måste jag säga. Efter middagen gick vi upp på övervåningen där vår fina gran stod. I Danmark är man fortfarande väldigt traditionsenlig då det kommer till julen så det blev självklart en svängom runt granen. Österrikarna trodde knappt sina ögon och öron då vi berättade att det faktiskt förekommer i både Danmark och Sverige under julen. Efter en avslutande runda runt huset sjungandes ”Nu Är Det Jul Igen” på en blandning av danska och svenska, så satte vi oss ner för lite julklappsöppning. Danskarna hade lyckats få tag på vad dom på engelska kallade mjöd, men jag tyckte det smakade precis som glögg. Julkänslan var därför på topp och vi åt ris á la malta och spelade julklappsleken. Klockan slog nästan fem när jag gick i säng, nöjd och glad efter denna utomotdentliga julafton.

Juldagen gick i ett oerhört lugnt tempo. Vädret har varit riktigt grått och tråkigt hela julhelgen så vi satt alla framför tv:n och tittade på dåliga julprogram, åt chips och godis och fruktsallad och glass och spelade kort. Till kvällen gjorde vi en pyttipanna på resterna från julmiddagen och alla passade på att tvätta sina kläder när vi nu hade gratis tillgång till tvättmaskin och torktumlare.

Morgonen därpå blev det en stor städning av huset och sedan var vi tyvärr tvungna att lämna Coffs Harbour. Alldeles innan vi skulle åka så ropade Baro och Mathias på oss och från balkongen fick vi sedan se valar i havet nedanför oss. En bra avslutning på julhelgen tycker jag.

Medan alla andra drog sig ner mot Sydney så stannade jag och Bara kvar i Coffs Harbour i väntan på bussen som skulle ta oss tillbaka norrut. Vi kunde lämna våra väskor hos turistinformationen och sedan spenderade vi dagen i köpcentret. Jag köpte mig ett par nya skor för cirka femton svenska kronor, åt hamburgare till både lunch och middag innan vi äntligen kunde sätta oss på bussen vid fem. Resan tillbaka till Byron Bay gick betydligt bättre och snabbare och jag kom fram utan några problem. Blev välkomnad av grabbarna i receptionen som tyckte det var skoj att jag kom tillbaka. Fick en ny lägenhet med en massa trevliga kanadensare och en irländare och jag har nu återgått till det glada livet i Byron Bay. Förhoppningsvis kan jag ta mig ner till Sydney redan den andra januari och får då möjligheten att möta upp danskarna igen innan dom drar vidare.  

Utsikten från framsidan.

 

Julaftons morgon började med fotografering nere vid Sapphire Beach.

 

Hela glada gänget.

 

Inte varje julafton man kan gå i badkläder!

 

Obligatoriska hoppbilder.

 

Några av oss (jag inkluderad) passade på att ta ett dopp i havet. 

Vågorna var rätt galna och vi var riktigt glada.

Sedan började tillagningen av middagen. Här står några av tjejerna och kokar risgrynsgröt som senare skulle bli ris á la malta.

Mathias och Baro ansvarade för ankorna.

Och tog det här med att inte leka med maten på särskilt stort allvar...

 

Det krävs många skålar och bunkar när man lagar julmiddag för tio, så till slut fick vi ta vad vi hade. Och ris á la matlan på tio liter mjölk krävde en stor låda...

 

Julgranen stod redo.

Vi klädde upp oss en aning.

Makarna (japp, dom är gifta) Baro och Paulina. Trevligare människor får man leta efter.

 

Bordet dukades med alla möjliga goda rätter.

 

Österrikarna Jaqueline och Mario.

 

Efter middagen så samlades vi alla på övervåningen.

Och där bjöds det upp till dans runt granen.

Och paketöppning.

 

Dags för efterrätt!

 

Jag och Nanna iklädda ett par av våra julklappar.

 

Och där tog det slut på bilder. En himla fin jul var det i alla fall och jag fortsätter förundras över hur trevliga människor är här på andra sidan jorden.