Ska försöka skriva lite om vår roadtrip hit till Darwin. Vi har varit med om en hel del så jag har säkert blandat ihop dagarna men ungefär så här såg vår resa ut:

 

Dag 1.

Efter att bara ha sovit i två timmar (det blev en lång sista natt med vännerna på Asylum) så var det bara att kliva upp klockan sju på måndagsmorgonen och säga hejdå till min rumskamrat Jess och sedan packa väskan. Checkade ut vid tio och sedan drog vi ut på avskedet så länge vi bara kunde. Förutom vi fyra som skulle åka till Darwin var det även tre andra som skulle åka ner till Sydney samma dag och vi hade alla sju varit på hostelet en lång tid. Till slut var vi ändå tvungna att åka och det blev ett stort kramkalas. All personal och alla våra vänner som fortfarande var där kom för att säga hejdå och det var med tårar i ögonen som jag satte mig i bilen. Jag har träffat underbara människor på det här stället och vetskapen om att man kanske aldrig mer kommer träffas är hemskt. Men en del av backpackerlivet. Väl i bilen var det rejält deppigt den första halvtimmen och ingen av oss sa ett ord. Men när låten ”Young, wild and free”, som jag nu alltid kommer att förknippa med Asylum, dök upp på radion så skruvade vi upp volymen och sa till varandra att jäklar vilken spännande resa vi hade framför oss!

 

Eftersom vi lämnade relatvit sent på dagen så hann vi inte åka så långt denna dag innan det började mörkna. Vår vän i GPS:en lyckades dessutom lura ut oss på en omväg på ca 2 timmar vilket kändes lite onödigt. Efter att ha irrat runt i utkanten av Townsville så hittade vi till slut en campingplats där vi kunde slå upp tältet gratis. Efter middag och prat så gick vi och la oss tidigt för att vara utvilade inför kommande dag.

 

Dag 2.

Efter ca en timmes bilkörning kom vi dag två fram till Townsville. En väldigt mysig stad där vi först åkte upp för ett stort berg där vi fick en fantastisk vy över staden och Magnetic Island. Vi fortsatte ner till en av stränderna där det blev sol och bad i några timmar. Orutinerat av oss så lyckades vi alla fyra bränna oss rejält och vi hade några smärtsamma dagar därpå... Efter att ha handlat mat och fått en parkeringsböter åkte vi vidare. Vi lyckades hitta ett väldigt bra ställe att campa på alldeles intill en flod. Vi hade en liten fotografering i solnedgången och sedan blev det samma visa med att packa ur bilen, sätta upp tält, laga mat och diska. Killarna passade på att bada men jag och Jenny skippade detta då det fanns stora varningskyltar för krokodiler.

 

Dag 3.

Dag tre och vi kunde ta en dusch på morgonen vilket var kanon. Det skulle visa sig vara den sista duschen på väldigt länge. Efter att ha packat ihop åkte vi vidare mot Julia Creek. Det största problemet under vår resa har utan tvekan varit värmen. Det har varit olidligt hett varje dag, omkring 40 grader. Ingen vind att tala om och utan AC i bilen har detta varit fruktansvärt. Denna dag var inget undantag och ni kan därför gissa hur glada vi blev då vi helt plötsligt kom fram till Richmond, en liten by mitt ute i ingenstans, och där det fanns en sjö! Och inte bara en sjö utan även en slags vattendusch med iskallt vatten. Vi blev som barn igen och sprang ut och in i den där fontänen. Vi hade en himla tur som hittade ett sådant har ställe mitt ute i ingenstans, och i precis rätt tid. Vi hade nog kunnat stanna här hela dagen men vi var så småning om tvungna att fortsätta för att hitta ett ställe att sova på. Vi nådde Julia Creek under kvällskvisten där vi satte upp vårt camp och sedan hade vi filmkväll med min lilla dator som bioskärm.

 

Dag 4

Vi bestämde oss för att åka tillbaka till Julia Creek för att använda Internet på det lokala biblioteket. Jenny hade hört talas om en känd pub som skulle ligga längs med vägen till Darwin men hos visste inte namnet på den. Efter att ha googlat runt ett bra tag fick vi i alla fall klart för oss att det verkade som att det fanns en hel del att se längs med Savannah Way som ligger i norr. Planen var från början att ta motorvägen till Darwin men efter att ha pratat ihop oss bestämde vi oss för att byta färdriktining och ta den omtalade Savannah Way istället. Efter en omväg på cirka femtio mil kom vi fram till Savannah Way. En väg som många gånger endast består av jord och damm och som man bör ha en fyrhjulsdriven bil att ta sig fram med. Det hade inte vi men körde ändå. De kommande dagarna blev därmed ett riktigt äventyr. Det blev ännu en lång och varm dag i bilen och när vi på kvällen hittade en perfekt campingplats alldeles intill en flod så tvekade vi inte många sekunder innan vi hoppade i vattnet för att svalka oss. Cirka fem minuter efter att vi klivit upp ur vattnet kommer en av lokalborna körandes och säger att det inte är någon vidare bra idé att bada i den här floden. Det finns inte bara ett par krokodiler i det här vattnet utan flera dussin. Dessutom är det dom gigantiska, människoätande saltvattenkrokodilerna, inte de relativt ofarliga sötvattenkrokodilerna. Och om inte detta vore nog så är det även parningssäsong vilket innebär att dom är ännu mer aggressiva än vanligt. Tyrdligen hade en kille blivit dödad bara ett tjugotal meter ifrån vår campingplats för ett tag sedan och när man hade lagt ut nät för att fånga bebiskrokodiler hade man fått ett fyrtiotal på en sträcka på cirka hundra meter. Han fortsatte att berätta att på kvällen när tidvattnet stiger så kan krokodilerna ibland stiga upp på land och använder man en ficklampa och kikar ut över vattenet så ser man ögonen glittra i ljuset. Hade vi fortsatt bada hade det därmed inte varit helt omöjligt att någon av oss slutat som krokodilmat denna kväll. Vi blev såklart lite chockade när vi hörde detta för vi hade faktiskt inte sett någon varningsskylt i närheten. Samtidigt kunde vi inte låta bli att tycka att det var lite häftigt också och det har varit en bra historia att berätta för folk vi mött på resan. Hur som helst så lydde vi mannens råd att flytta upp tältet en bit och jag var glad att jag sov i bilen den natten. Vi hade ytterligare en filmkväll men jag tror vi alla satt på helspänn och bara väntade på att få se en krokodil vid vattenbrynet ett par meter ifrån där vi satt. Vi lyste med ficklamporna men såg ingen krokodil den kvällen men vi hörde en hel del plaskande i vattnet. Det    var lite synd för jag hade gärna sett en.

 

Dag 5

Vi fortsatte vår resa genom Ingemansland. Jag kommer aldrig mer klaga på att jag bor ute i vildmarken... Inte ett tecken på liv så långt ögat kan nå. Du möter cirka en bil i halvtimmen om du har tur. Denna dag hade vi dock tur för vi fick se en hel del vilda djur, vi var nästan på safari. Kor i alla dess storlekar och former finns det överallt här ute i vildmarken men denna dag fick jag även se mina första kängurur och vallabys, vilda hästar, grisar, emuer, ormar, papegojor och andra stora fåglar. Hela dagen körde vi utan att det kändes som att vi kom närmare Darwin och jag tror att humöret sjönk ganska rejält på oss alla. Vi slog upp vårt läger långt inne i den australiensiska ”skogen” vilket visade sig vara en idiotisk idé. Vi hade nämlingen anlänt till flugornas och myrornas rike. Jag tror aldrig att fyra personer någonsin har svurit så mycket över dessa små kryp som vi gjorde denna kväll. Det var svårt att inte vara irriterad och helst av allt ville vi nog alla bara vända tillbaka hem till Cairns just då. För att komma bort från eländet ett tag så begav jag och Sam oss iväg på en klättring. Vi klättrade upp för ett rätt stort berg och fick utsikten vi fick se när vi kom upp fick oss nästan att glömma bort flugorna. Inte ett tecken på liv så långt ögat kunde nå, bara träd, träd och ännu fler träd. Det var oerhört vackert dock och en häftig känsla. Efter maten blev det en tidig kväll i säng då det helt enkelt inte gick att sitta ute på grund av flugorna...

 

Dag 6

På morgonen packade vi ihop allt så fort vi kunde för att komma bort från det helvete som flugorna gav oss. Vi fortsatte köra på en trådsmala jordiga vägen i Ingemansland. Vi mötte några vägarbetare och när dom hörde att vi var på väg till Darwin så skrattade dom högt med tanke på vår bil. Man behöver som sagt helst en 4-hjulsdriven bil för den här vägen. Vi kunde ju inte direkt vända och åka tillbaka så det var bara att fortsätta. Under dagen kom vi fram till ett par mindre floder som vi var tvungna att korsa men det gick faktiskt utan problem. Vi passade på att bada och tvätta håret också och det var himmelskt skönt. När vi stannade till vid en av floderna för lunch träffade vi en australiensk familj som vi både fick mat och vin av vilket vi gärna tog emot. Underbara människor!

Framåt eftermiddagen nådde vi äntligen Northern Territory och vi var ute på ”motorvägen” igen.Vi hade lite svårt att hitta en campingplats men till slut parkerade vi intill en tom kohage vid vägen och vi hade en riktigt trevlig lördagskväll. Vi drack vin och satt uppe och pratade om allt mellan himmel och jord  tills klockan slog elva, vilket var jättesent för oss under denna resa!

 

Dag 7

Vi fortsatte längs med motorvägen med riktning mot Katherine. Vi lunchtid stannade vi till mitt ute Ingemansland för att köpa nåt svalkande vid en bar som hette Pink Panther Pub. Det visade sig att denna lilla by hade varit väldigt viktig för Australien under andra världskriget. Byn, som jag inte minns namnet på, var utgångpunkt för soldaterna som färdades med tåg m.m. Det fanns ett museum som vi var in och kikade i och även ett gratis zoo. Zoot innehöll dock nästan enbart fåglar vilket var lite tråkigt men det fanns två tama vallabys där som jag fick chansen att klappa. Vi kom även dit i tid för krokodilerns lunch. Dom hade en saltvattenkrokodil där och när vi fick se den på nära håll så var vi alla fyra rätt glada att vi inte hade stött på något sådant monster i floden...

Framåt eftermiddagen anlände vi till Katherine som var den första riktiga staden vi sett sedan Townsville. Vi kunde fylla på matförrådet ordentligt utan att bli ruinerade och sen fick vi syn på McDonalds. Efter en svettig och jobbig resa så kan jag nästan säga att denna snabbmatskedja räddade livet på oss den dagen. Aldrig har en Big Mac smakat så gott! Efter vår utsökta måltid så åkte vi till Katherine National Park där vi campade alldeles utanför parken för att slippa betala. Det blev ännu en trevlig kväll i sollnedgången.

 

Dag 8

Efter att ha packat ihop åkte vi direkt till nationalparken där vi hittade en badplats. Vi spenderade dryga två timmar där innan det blev för mycket folk och vi fortsatte vår resa. Nästa stopp på vägen blev ännu en nationalpark, nämligen Litchfield dryga timmen söder om Darwin. Här finns det bland annat flera vattenfall och vi hann besöka ett av dom innan det började skymma. Vattnet var både kallt och kristallklart och riktigt uppfriskande. Vi hittade en campingplats och struntade i att betala någon avgift för att återigen komma undan så billigt som möjligt. Under denna resa har vi utgått från att spela dum turist när något inträffat. Vi hade en riktigt god sista middag bestående av bland annat bakad potatis. Vår sista kväll blev dock rätt tidig då vi alla var fruktansvärt trötta.

 

Dag 9

Sista dagen på vår roadtrip. Vi fick äntligen chansen att ta en riktig dusch, vilket var underbart. Sen fortsatte vi att åka runt i parken och vi besökte ytterligare tre vattenfall där Wangi Falls var det bästa. Trots mycket folk var det oerhört fridfullt och vi spenderade många timmar där vi bara simmade runt och njöt. Framåt fyra så lämnade vi Litchfield och åkte dom sista femtio kilometerna till Darwin. Det kändes lite underligt att resan tog slut men vi var samtidigt fruktansvärt glada att äntligen vara framme. Vi släppte först av Sam vid ett av hostelen där hans vän bokat in honom. Jag och Jaimie tog en runda på stan för att hitta någonstans att bo men insåg snabbt att det skulle bli en dyr affär att bo så centralt. Vi åkte därför tillbaka till Frogshollow där Sam bosatt sig och det slutade med att vi alla stannade där. Stället påminner lite grann om Asylum och är ett helt okej hostel. Vi satt ute och lärde känna några av de andra som bor och hade en trevlig kväll i vårt nya hem.

 

Jag kommer inte kunna bo billigare än vad jag gör här på Frogs så jag är fortfarande kvar. Vår roadtrip hit till Darwin kommer jag inte glömma i första taget och även om den var oehört jobbig många gånger, främst på grund av värmen, så är jag glad att jag gjorde den. Att vi sedan åkte Savannah Way, med den bilen vi hade, gjorde det ännu lite coolare. Nu får vi se hur länge jag stannar i Darwin och vad nästa destination blir.

Lägger upp bilder i ett separat inlägg!

 

Har just sett min allra forsta australiensiska fotbollsmatch. Idag var det namligen dags for finalen i footy och da jag inte hade nagot annat for mig satte jag mig ner med grabbarna och tittade. Det tog ett tag att forsta reglerna men sa smaning om kunde jag folja med i matchen som var valdigt olik europeisk fotboll. Ratt intressant var det i alla fall och sarskilt roligt var det att det bor en hel del australiensare har pa hostelet som var valdigt entusiastiska. Matchen slutade i alla fall med att Sydney tog hem segern med tio poang.

Igar var vi ett stort gang som hade barbeque hemma hos nagra som tidigare bott pa Asylum. Det blev en himla rolig kvall som slutade med att alla hoppade i poolen med kladerna pa.

Nu ska jag ta och laga mig lite middag. Saknar Woolshed i Cairns dar vi hade gratis middag varje kvall...

Det har med internettillgangen ar ett litet problem for mig just nu men ska val snart ordna sig. Har haft nagra bra, men valdigt varma dagar i Darwin sa har langt. Har hangt vid lagunen och svalkat oss. Fick antligen traffa Niklas, Anton och Claudio igen ocksa vilket var riktigt roligt. Har saknat min svenska maffia och galna italienare!

Igarkvall akte jag, Jenny och Jaimie ut till Mindil Beach dar det varje torsdag- och sondagkvall ar en stor marknad. Hundratals manniskor samlas sedan pa stranden och ser solen ga ner over horisonten. Det var verkligen en harlig upplevelse. Marknaden var ocksa valdigt bra med en massa god mat. Vi sag aven en fakirshow och sjalvklart blev jag uppdragen pa scenen for att delta... Klarade mig utan brannskador som tur ar. Kommer hur som helst definitivt besoka den marknaden igen.

Efter marknaden akte vi vidare till en av Jennys kompisar som bor i ett share house har i Darwin. Hade en valdigt trevlig kvall och fick traffa annu ett par oerhort trevliga manniskor. Ska formodligen tillbaka dit ikvall for barbeque.

Idag har det inte hant sa himla mycket. Fick faktiskt jobba lite pa formiddagen da det behovdes folk till stadningen av rummen pa hostelet. Moppade lite golv och bytte soppasar under dryga timmen och fick 200 kronor sa det var helt okej. Har varit nere vid lagunen och nu sitter jag och Jenny har pa Peterpans och anvander internet. Ska som sagt kanske pa barbeque ikvall.

Ska forsoka skriva om resan hit ocksa men vill halst anvanda ett svenskt tangentbord da for det har ar riktigt jobbigt...

Efter nio dagar och dryga 3500 kilometer ar vi nu framme i Darwin. Vi kunde ha slutat som krokodilmat ett par ganger men vi kom alla fram oskadda. Har hittat ett hostel och borjat hitta pa gatorna har. Daligt med Internet men lovar att skriva allt om var galna roadtrip sa smaning om. Men nu vet ni att jag ar vid liv i alla fall.

När jag i torsdags kväll gick och la mig så öste regnet ner utanför fönstret och att jag skulle få fint väder dagen därpå då det var dags att åka till Stora Barriärrevet kändes i den stunden inte så troligt.  Men turen var på min sida och jag hade en underbar dag. Det började med att de som hade bokat med den båten jag bokat blev uppgraderade till en större, bättre båt. Jag älskar att vara ute på vattnet och båtresan ut till revet var fantastisk. Jag fick en plats uppe på däck och kunde njuta ordentligt av de fantastiska omgivningarna. Att vi sedan fick se både valar, delfiner och sköldpaddor från båten var en stor bonus. Personal ombord berättade att vi hade tur för vid den här årstiden brukar valarna bege sig söderut igen, och delfinerna visar sig inte så ofta.

Efter ungefär en timme så kom vi fram till det första stoppet och det var bara att sätta på sig cyklop, snorkel och simfenor och hoppa ut i vattnet och uppleva revet på nära håll. Det var verkligen fantastisk och oerhört vackert. Koraller, fiskar och växter av alla dess slag och färger. Och för alla som undrar, ja, jag hittade Nemo. Då det inte var ett moln på himlen så fick vi verkligen se revet från dess bästa sida. Vattnet var kristallklart och alla livet där under sprakade av färger.

Jag gjorde dock en riktig tabbe. Jag hade ju fått låna en undervattenskamera av en kompis men i rushen som uppstod då vi kom fram till revet så glömde jag den i väskan. Osäker på hur lång tid vi hade i vattnet, plus att vi skulle få snorkla en andra gång under turen, så simmade jag aldrig tillbaka till båten för att hämta den. Jag bestämde mig för att fota på det andra stoppet. Stort misstag.

Efter en utsökt lunch bestående av kycklingwraps, så tuffade båten vidare mot den andra platsen där vi skulle få hoppa i vattnet igen. Den här gången knöt jag fast kameran runt handleden innan jag hoppade i men det visade sig att den här delen av revet inte var lika ultimat för fotografering. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men själva korallerna befann sig djupare under ytan än vad de gjort på det första stället. Där kunde man sträcka ut händerna och i stort sett klappa på fiskarna och sätta sig på revet (totalt förbjudet dock!). På grund av detta så har jag därför inte speciellt bra bilder från Stora Barriärrevet. Att jag dessutom åkte ensam gjorde att det var svårt att få några bilder på mig själv. Båten hade dock en fotograf på plats och jag köpte två bilder som han tog av mig, riktigt bra bilder. Det känns rätt surt att jag var så klantig som glömde kameran men samtidigt kunde jag verkligen njuta av upplevelsen. Alla dessa synintryck kanske inte fastnade på kort men dom fastnade utan tvekan i mitt huvud.

 

Nu är det söndag förmiddag och min sista hela dag i Cairns. Har en massa att göra idag men ska samtidigt försöka njuta så mycket som möjligt och umgås med mina fina vänner. Vi åker nog inte förrän vid lunchtid imorgon så får några timmar på mig att säga hejdå till det här stället.

Hej där!

Efter några gråa dagar så valde solen äntligen att visa sig idag igen. Har därmed spenderat några timmar vid poolen och bla spelat vattenpolo och bättrat på brännan. Började tappa hoppet om att det skulle vara fint väder mina sista dagar i Cairns men väderprognosen ser ljusare ut nu.

Ja, jag har bara några dagar kvar i Cairns innan det är dags att lämna för nya äventyr. Jag har bestämt mig för att åka upp till Darwin, mest för att se något annat men också för att förhoppningsvis hitta jobb. Det är med blandade känslor jag lämnar Cairns. Jag har kommit att tycka väldigt mycket om den här staden efter att ha bott här i sju veckor och Asylum har blivit som ett andra hem. Men jag behöver som sagt göra något annat och det är fortfarande lite för kallt att åka söderut. Därför blir det Darwin i nordväst som blir nästa destination. Vi är fyra personer härifrån Asylum som ska bila 300 mil och det kommer bli ett riktigt äventyr. En roadtrip som innebär att campa mitt ute i vildmarken, laga mat över öppen eld och sova i bilen och tältet. Och om smått galne Sam får som han vill så ska vi även jaga krokodiler och äta ormar och spindlar... Det kommer bli en riktigt häftig upplevelse och jag ser verkligen fram emot det. Vi har inte bestämt någon dag då vi ska vara framme utan kommer köra i den takt vi känner för och göra avstickare för att titta på allt som finns längs med vägen dit. Vi lämnar som sagt på måndag, utan att veta mer än att slutdestinationen är Darwin.

Och i och med att det snart är dags att ge sig av så försöker jag göra det bästa möjliga av de få dagar som är kvar innan avresan. Det innebär tidiga mornar och sena nätter och en hel del att göra däremellan. Imorgon är det äntligen dags för min tur till Stora Barriärrevet. Jag struntar i att dyka och åker dit och ”bara” snorklar. Det kommer nog ändå bli en fantastisk upplevelse. Billigt kom jag undan också då jag fick en ordentligt rabatt av personalen här på Asylum. Nu hoppas jag bara att det fina vädret håller i sig så jag får se revet från dess bästa sida, och att jag slipper bli sjösjuk. Jag ska hyra en kamera och hoppas på att jag får några riktigt häftiga bilder.

När jag sedan kommer hem imorgon så byter jag ut den vanliga fredagsbarbequen mot kräftskiva. Vi svenskar här har fått tag på färska kräftor från den svenska butiken här i Cairns så imorgon blir det traditionell kräftskiva med hattar, hemmagjord nubbe och snapsvisor. Om de andra gästerna här tyckte vi svenskar var konstiga förra fredagen, då vi lekte typiska svenska lekar, så kommer dom inte bli mindre övertygade om att svenskar är speciella då vi börjar sjunga snapsvisor imorgon...

Jag ska även ta en promenad genom stan någon dag innan jag åker för att fota lite av Cairns. Det har blivit väldigt lite bilder så här långt men jag ska försöka bättra mig.

Nu ska jag hoppa in i duschen innan det är dags att se vad den här kvällen bjuder på!

 

Det finns även tråkiga dagar i Australien. Idag var en sådan. Vi hade planer för dagen, jag och tre andra tjejer hade tänkt åka till Kuranda, en lite by mitt ute i regnskogen, och vi gav oss iväg halv tio i morse till busstationen. Problemet var bara det att det kom aldrig någon buss. Tidrabellen stämde inte alls överens med den som fanns på Asylum och vi fick gå tillbaka hem igen. Nästa buss skulle gå om 1,5 timmar men då det började regna på tillbakavägen så bestämde vi oss för att strunta i det hela. Det får bli en annan dag istället. Det är så typiskt bara, när vi väl bestämmer oss för att hitta på något så är det alltid nåt som ska komma i vägen.

Resten av dagen har varit grå och tråkig och det har verkligen varit perfekt väder för att ligga i sängen och titta på film och käka godis, vilket är precis vad jag har gjort. Och likaså de flesta andra. Jag har även tagit en tupplur på 1,5 timme. Oerhört produktiv dag med andra ord.

Stämningen är fortfarande riktigt bra här och livet i Cairns är fantastiskt (idag var kanske ett undantag). Enda nackdelen är väl att det är en hel del bra människor som lämnar Asylum. Idag var det dags för mina svenska vänner Niklas och Anton att checka ut, tillsammans med galna italienaren Claudio, vilket är oerhört tråkigt. The Swedish House Mafia är numera splittrad men kanske ses vi igen i Darwin. Eller Sydney. Eller hemma i Sverige då vi faktiskt inte bor så långt ifrån varandra.

 

Jag har väl i stort sett bestämt mig för att också lämna Queensland och bila upp till Darwin med Jennie och Sam. Planen var ju att resa ner längs östkusten och sen över till Perth men nu blir det alltså först norrut till Darwin. Australien bjuder på så himla mycket att se och jag vill hinna med massor innan jag åker hem igen. I Darwin är chansen dessutom rätt stor att få ett jobb med fruktplockning då mangosäsongen sätter i gång snart. Men vi åker inte förrän om ca två veckor så jag får njuta av Cairns ett tag till.

Goddag Sverige!

Ännu en strålande dag i Australien och jag kan inte direkt säga att jag vantrivs med livet här. Idag har jag bland annat varit bort på marknaden och köpt frukt och grönt för den kommande veckan. Mandariner, avokados, jordgubbar,melon, rädisor och paprika blev dagens skörd. Det är verkligen tur att dom har den här marknaden varje helg för just frukt och grönt är något som är svindyrt här.

Igår så bestämde några av oss att ta oss till en av stränderna norr om Cairns. En av de få nackdelar med Cairns är just det att det inte finns någon strand här. Hursomhelst, vi skulle åka i två bilar och glada över att faktiskt göra något annat så packade vi väskorna och skulle just ge oss iväg då det visade sig att en av bilarna vägrade starta. Utan några framsteg den följande halvtimmen så började vi ge upp hoppet om att vi skulle komma iväg. Som tur var kom Chris och tack vare hans bilkunskaper så kunde vi fem minuter senare rulla ut på vägen.

Vi åkte några mil norrut och hamnade på vackra Ellis Beach. Vi sprang genast ut i vattnet  och njöt av svalkan. Och med havet på ena sidan och regnskogen som tornade upp sig på andra sidan så  kunde vi inte önska oss något annat. Det var verkligen otroligt vackert och mina bilder som jag fotade ger inte alls omgivningarna rättvisa. Det blev några trevliga timmar på stranden men eftersom vi kom iväg så sent så kunde vi inte stanna så länge då solen försvann bakom bergen. Efter att vi packat ihop  våra saker så fortsatte vi ytterligare nån mil norrut längs med kusten till en av alla dessa utkiksplatser. Naturen är verkligen fantastisk här och jag tröttnar aldrig på att vila ögonen på de fantastiska vyer som finns överallt.

En liten rolig grej som hände medans vi var på utkiksplatser var då en av tjejerna larvade sig med en kamera och knäppte kort på allt möjligt, bland annat en passerande bil. Bilen körde av vägen och stannade framför oss och kvinnan i bilen undrade om det var något problem eftersom vi fotat henne. Hon skrattade bara när vi förklarade att vi bara larvade oss. Och vi kunde inte sluta skratta eftersom denna kvinna var utklädd till en clown! Hon arbetade tydligen som clown och var på väg hem från jobbet, i full clownkostym och vitsminkad i ansiktet. Vad är oddsen att något sådant händer?

Gårdagskvällen blev sedan lugn. Vi gick iväg till Woolshed som vanligt för middag. När vi kom ut står några andra från vårt hostel samlande runt en man. En rätt alkoholpåverkad, men oehört trevlig australienare som visade sig vara riktigt duktig med sin gitarr. Vi stod i säkert trekvart och hade allsång och dansade runt på torget medan han spelade sina låtar. En helt vanlig kväll i Cairns alltså!

Klockand är snart fem på eftermiddagen här och jag sitter mest och väntar på att den ska bli sju så jag kan skypa med Malin. Det blir nog ytterligare en lugn kväll då det är dags för Mad Monday imorgon igen.

Jag bjuder på några bilder fron gårdagen som avslutning.

Ja det tog som sagt ett tag innan vi kom iväg på vår utflykt...