Dagen började riktigt bra då jag tog en titt i bokhyllan här på Frogs och hittade boken An Idiot Abroad. Älskar ju tv-serien med Karl Pilkington och nu har jag äntligen fått tag på hans dagbok från hans galna resa. Satt därmed fastklistrad i fotöljen största delen av förmiddagen och läste och skrattade för mig själv. Har snart läst ut boken och funderar faktiskt på att behålla den och ta med den hem för precis som serien är detta något man kan läsa flera gånger om!

Dagen fortsatte med lite improviserad syjunta. Jag lovade Angus, Jamies bästa vän när vi lämnade Cairns att jag skulle se efter vår gemensamma kompis Jamie. Han gör inte mitt jobb så enkelt alla gånger men hittills har jag väl lyckats okej och han har inte råkat ut för några större katastrofer. Fastän han är tre år äldre än mig så får jag ofta agera storasyster och ibland även extramamma. Idag kom han med tre par shorts som alla var trasiga på något sätt och bad om hjälp att fixa dom. Som tur är har jag tråd och nål och sen fick jag även agera syfröken. Fick mig ett riktigt gott skratt! Två av byxorna kunde han med lite hjälp laga själv medan jag tog mig an det lite svårare projektet. Resultaten blev över förväntan och och ännu ett av Jamies problem löst. Nu ska vi bara hitta hans ena sko som försvann i lördagsnatt...

Fortsatte eftermiddagen med att ta en sväng på stan där jag införskaffade mig ett par nya solglasögon då jag såklart lyckats ha sönder mina gamla. Och utan solglasögon går det knappt att vara här i Australien. Tog sen med mig boken och gick till lagunen och låg i eftermiddagssolen och läste lite till.

Nu ikväll har jag träffat och sagt hejdå till Denise som lämnar Darwin imorgon. Vi tog en glass på McDonalds och satt och lyssnade på julmusiken som kom ur högtalarna. Känns lika konstigt varje gång när man inser att det faktiskt inte är så långt till jul. Att sitta i shorts och linne i trettio graders värme gör det inte direkt lättare.

En bild på mig och mina killar Jamie och Sam. Inte helt nyktra dock.

Idag är en dag då jag inte gjort många knop. Det är oerhört skönt att bo i ett rum med air condition men det finns en stor nackdel: det är väldigt svårt att lämna det svala rummet. Skillnaden mellan inne och ute blir ännu större och att kliva ut genom dörren är som att stiga in i en bastu.

Så idag har det varit en väldigt slapp dag. Har mest suttit vid datorn och pratat med folk hemifrån, kikat på flygbiljetter och funderat över vad nästa steg i min resa ska bli. Har ännu inte kommit fram till någon bra lösning. En lång tupplur mitt på dagen blev det också när alla vi fem tjejer som bor i mitt rum somnade. Jag vaknade till och såg att alla låg och sov. Antar att värmen tröttar ut fler än bara mig. Vid sextiden lämnade jag i alla fall Frogs och tog en promenad bort till Wollies och handlade fredagsgodis i form av chips och chokladkakor. Ibland måste man få lyxa till det. Men oj så jag saknar svenskt lösgodis...

Nu har klockan slagit nio och jag har nyss ätit middag. Då tomaterna bara kostade 40 kr/kg idag på Wollies så passade jag på att köpa några och göra mig en tonfisksallad. Ännu en sak jag saknar: grönsaksmarknaden i Cairns. Jag vägrar helt enkelt köpa en avokado för ca 30 kr/st men jag saknar verkligen mina avokadosmörgåsar och goda sallader.

Det här med att laga mat när man backpackar är verkligen en konst. Matvaror här i Australien är väldigt dyrt och då speciellt frukt och grönt. Att också laga mat för endast en person är svårt. Och att hitta på nya saker att laga är ännu svårare. Ibland kommer man på något man vill laga men då är det ofast en eller två ingredienser som fattas och som man kanske inte kommer använda så ofta och som också kostar skjortan. Det är dock riktigt roligt att se vilken skillnad de är mellan personer. Vissa lever i stort sett på nudlar och omeletter. Andra är riktiga gourmetkockar och lagar fantastiska rätter (för det mesta fransmännen). Vi hade till exempel i Cairns en kille från Frankrike som arbetade som kock och att se honom i köket var häftigt. Han gjorde otroliga rätter på bara några få ingredienser och fick alla andra att se rätt fåniga ut där vi stod med vår pasta och tomatsås. Han var dock oerhört trevlig och bjöd ofta alla andra på sin mat och kom med tips och råd. Och hans chokladkakor han bakade och bjöd på ibland var himmelska...

En annan sak jag ofta funderar på när jag befinner mig i köket är hur vissa människor tänker när det handlar om disk. Att man diskar upp efter sig på ett sådant här ställe där man är så många som ska samsas om samma saker är för mig en självklarhet. Många verkar dock vara uppfostrade på ett annat sätt och låter helt enkelt all disk ligga i diskhon, i hopp om att någon annan ska göra rent. Och så småning om så diskar ju någon annan också det, antingen någon annan person som behöver en tallrik, kniv, kastrull eller vad det nu kan vara, eller så gör dom stackars personer som har hand om köksstädningen det. Jag tycker personligen att det är väldigt taskigt och oförståeligt hur man bara kan lämna allt och låta någon annan göra skitgörat. Jag diskar alltid upp efter mig och brukar även diska ytterligare några saker när jag ändå håller på. För hur roligt är det egentligen att vistas i ett kök där du inte ens kan fylla ett glas med vatten för att diskhon är så fullproppad med disk? Här på Frogs har vi bara två diskhoar men på Asylum hade vi fyra och dom var nästan jämt fulla upp till bredden men tallrikar och pannor. Värst var det den gången då vattnet slutade fungera i köket och det inte gick att diska överhuvudtaget. DÅ var det fullt i hoarna. Folk skulle knappast gå tillbaka och diska när vattnet kom tillbaka och jag tyckte så synd om dom två tjejerna som städade köket och skulle bli tvungna att ta reda på allt. Så jag ställde mig helt enkelt och diskade upp allt. Jag hade inget annat för mig den dagen och det uppskattades av Sean och de andra i personalen så för min del gjorde det inget. Men som sagt, vad enkelt det skulle vara om alla plockade undan efter sig själv.

Så ja, om någon där ute har några bra tips på enkla maträtter som innehåller få och billiga ingredienser så får ni gärna skriva en kommentar. Tills dess ska jag fortsätta drömma om fisk, en riktigt god köttbit, tacos och farmors kycklinggryta...

Fredagskvällen kommer nog bli lika lugn som dagen. Jag har äntligen fått SVTPlay att fungera så jag ska nog spendera kvällen i sängen med lite svenska tv-program och chips. Och så får vi hoppas på att imorgon blir en mer produktiv dag.


Det här var en god middag! Vi svenskar hade kräftskiva på Asylum i slutet av augusti.

Hej där.
Tänkte avsluta denna kväll med att kika på en film innan jag ska sova. Har flyttat till ett rum med AC idag och även om den inte fungerar som den ska så är det en otrolig skillnad jämfört med de två andra rum jag bott i här på Frogs. Jag behöver inte längre svettas 24 timmar om dygnet och förhoppningsvis kan jag få sova en hel natt nu utan att behöva vakna upp av det är så himla varmt. Visst kostar det mer men det är det helt klart väl.

Annars har det inte hänt mycket spännande idag. Efter fyra veckor här så upptäckte jag dock idag att en av de tre poolerna som finns här faktiskt är en kall pool! Att jag inte vetat det tidigare.

Idag var det Jacobs sista dag här i Darwin, han åker vidare mot Alice Springs imorgon. Vi valde att lyxa till det med middagen idag och gjorde supergoda kycklingwraps. Helt klart något av det bästa jag gjort själv sedan jag kom hit. Att det sedan blev rester kvar till lunch imorgon är ett stort plus. Jacob lämnar som sagt Darwin men jag har tur för Denise, en tjej jag umgicks mycket med i Cairns har just kommit hit och imorgon ska vi ses. Antar att det blir min uppgift att visa henne Darwin och jag ska tvinga med henne till det stora glasscafét som finns här som ingen annan velat gå till.

Avslutar med att lägga upp en bild på ännu en rolig trafikskylt här ifrån Aussie. Cassowary är världens farligaste fågel och finns såklart här i Australien. Dom vistas medt i Queenslands där jag var förut men jag fick aldrig se någon. Tur är kanske det för dom är otroligt aggressiva. I samma storlek som en struts så kan dom orsaka allvarliga skador om man kommer för nära. Hur som helst, längs med vägarna i Queensland så varnar dom för dessa fåglar, precis som dom varnar för andra vilda djur, bara det att skylten med cassowaries är väldigt tydlig:

Tänkte att jag skulle berätta en liten rolig grej som hände på Asylum i Cairns. Asylum är rätt känt för att vara ett partyställe men det är absolut inte så illa som ryktet säger. Att Asylum skulle vara värre än något annat backpacker i Cairns är inte sant. Vi hade det bara roligare än alla andra!

 

Några veckor innan jag lämnade så hamnade Asylum på förstasidan av den lokala tidningen. Av helt fel anledning dock. Asylums ägare kom med idén att de som ville skulle rada upp sig längs med staketet som löper längs med Asylum och sedan dra ner byxorna, dvs ”moona”. Han skulle sedan donera en viss summa för varje rumpa som visades till välgörenhet. Ett tiotal av killarna ställde upp och det var som sagt inget annat än en rolig grej för en god sak.

 

Ett par dagar efteråt kom en reporter dit och hostelets ägare pratade med honom om vad de gjort och att han planerade att göra om det och om han då fick femtio personer att ”moona” så skulle han skänka 600 dollar till välgörenhet. Dagen efter så pryds tidningens förstasida av ett tiotal bara rumpor. Bilden hade man tagit från Asylums facebooksida och texten hade ingenting att göra med att det samlades ihop pengar till välgörenhet, utan endast om att folk klagade över händelsen. Man nämnde inte ens varför folk här hade gjort det. Ett gäng bara rumpor hade tydligen upprört folk i området men vi hade inte hört ett ord om nåt klagomål. Dessutom så är staketet folk stod uppradade emot endast synligt från parken mitt emot, där det bara är hemlösa aboriginer som håller till och att dom skulle klaga över något sånt här är rätt svårt att tro.

 

Hur som helst, för Asylum var detta bara bra publicitet då man förklarade den riktiga anledningen till varför man gjort det på Facebook, och några dagar efter då man återigen radade upp sig längs med staketet så var det betydligt fler än ett tiotal som ställde upp. Även personer som inte är bosatta på Asylum kom dit för att delta och det blev en riktig succé. Tio dollar för varje rumpa donerade ägaren till en organisation som tar hand om vilda djur. Att ett par rumpor kan uppröra så mycket är lite svårt att förstå.

 

 

Om ni vill läsa artikeln som tidningen skrev om allt det här så länkar jag den här:

 

---

---

Idag har det äntligen varit lite svalare, bara runt trettio grader och det har varit något i luften som jag skulle kalla en vind. Jag och Jacob har varit nere vid lagunen och lapat lite sol och sedan har det inte hänt så mycket mer idag. Det får bli en tidig kväll för min del. Ska ta och kika på en film och sen lägga mig och sova. Imorgon bitti ska Noola bjuda på pannkakor till frukost till alla gäster här, vilket ska bli underbart gott!

 

Hej där!

 

Jag vet att jag har varit väldigt frånvarande här på bloggen sedan jag kom till Darwin. Ber om ursäkt för det men den största anledningen är att det helt enkelt inte händer så mycket här. Det är en liten stad som inte har så himla mycket att erbjuda om jag ska vara helt ärlig. Allt är samlat på två gator och dessa två gator tar en kvart att vandra. Vackra Mindil Beach går det inte att bada vid då havet är fullt med maneter så här års. Den olidliga värmen suger musten ur mig. Temperaturen ligger dagligen runt 40 grader men det är det väldigt höga luftfuktigheten som gör det så jobbigt. Det går inte en minut utan att man svettas och då det knappt finns kallt vatten i den här staden så hjälper inte ens en kall dusch. Jag har inte sovit en hel natt sedan jag kom hit då jag alltid vaknar pga värmen under natten. Rummen med AC är mycket dyrare och inget jag kan spendera pengar på just nu. Allt här är löjligt dyrt och jag har på tre veckor säkert gjort av med lika mycket pengar som jag gjorde under två månader i Cairns. Vore det inte för att ett jobb ger väldigt mycket pengar här så hade jag allvarligt funderat på att lämna Darwin redan nu. Fastän jag sökt jobb så har jag inte haft någon tur ännu. Trodde jag hade ett på gång men det rann ut i sanden. Min plan var ju att söka mig till någon mangofarm och arbeta men det här klimatet gör att jag inte vet om jag klarar av det. Det är hårt arbete tio timmar om dagen, sex dagar i veckan och under den starka solen. Dessutom är ett arbete i stan bättre betalt. Nu funderar jag dock återigen på att kanske söka farmjobb om jag inte lyckas hitta ett annat jobb den kommande veckan. För som sagt, Darwin är oerhört tråkigt just nu.

 

Dessutom har jag den senaste tiden känt mig ganska ensam i det här stora landet. Saknaden efter vänner och familj hemma börjar nu komma efter tre månader utomlands. Som tur är går det ju alltid att ringa hem. Sen saknar jag Cairns och alla vänner i Asylum. Frogs Hollow där jag bor nu är ett helt okej hostel men inte alls i samma klass som Asylum. Folk håller sig mest till sig själva och det är inte alls samma känsla av samhörighet här. Hade jag inte haft mina killar Jamie, Chris och Sam vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Saknaden efter alla tokiga kompisar i Asulym är därför stor just nu. Jag saknar Jeremys galna skratt, Seans operasång, att snacka skit med min rumskamrat Jess innan vi somnade, Dan som alltid drev med mig, Claudios ”Bastard!”, Enricos ”Chichilia”, min alltid lika glada teddybjörn James, dansdrottningen Little Jenny. Ja, det är nästan så att jag saknar Shanes fruktansvärt dåliga gitarrspelande! Vetskapen att jag aldrig kommer se de flesta av de här underbara människorna igen är sorgligt. Och det absolut värsta med att resa såhär.

 

Jag har träffat ett par människor här i Darwin också som har kommit att betyda oerhört mycket för mig. När man dagligen umgås med varandra så lär man känna varandra väldigt fort och därmed också komma nära varandra på ett helt annat sätt än hemma. Och kanske är det just det, vetskapen om att man kanske aldrig mer kommer ses, som gör att man vågar öppna upp på ett helt annat sätt. Vågar lära känna en människa på riktigt. Igårkväll sa jag hejdå till just en sådan person. En person jag de senaste veckorna lärt känna på riktigt och som jag är väldigt ledsen behövde åka. Återigen, det absolut värsta med att resa är att behöva säga hejdå, utan att veta om man kommer ses igen eller inte. Dagens teknik gör ju som tur är att det går att hålla kontakten med människor på andra sidan jorden, och världen är ju rätt liten ändå så kanske vi ses igen.

 

För det är något jag redan nu lärt mig. Världen, och kanske särskilt Australien, är oerhört stort men samtidigt så litet. Folk reser runt landet konstant och du träffar på människor igen. Imorse kom min extra lillebror hit till Darwin, Jabob is in town! Äntligen något roligt som händer. Han stannar i alla fall en vecka och jag är glad att vi fick chansen att ses igen innan han lämnar Aussie. Vi ska försöka hitta på nåt roligt den här veckan han är här. Kanske blir det krokodilsafari. Jag har ju ännu inte sett en vild krokodil! Chris och Sam var ute och jagade igår och hade fångat både krokodiler och kängurur och även om jag är rätt duktig med i alla fall luftgevär så tror jag att jag överlåter jakten åt killarna och håller mig till att se djuren på avstånd. Men som sagt, måste se en krokodil innan jag lämnar Northern Territory!

 

Tre veckor i Darwin har som sagt redan gått och jag har som sagt mest befunnit mig i staden. Vi har gått på Mindil Sunset Market som jag tidigare berättade om. Det har blivit många simturer i poolen och nere vid Lagunen, men till och med vattnet är för varmt att vara i. Det har varit grillkvällar och utekvällar på stans många pubar. Jag har lärt mig dricka öl ordentligt. Jag har varit moraliskt stöd och hållit handen när Jamie och Chris piercade sig. Jag gjorde dock ingen själv, farmor, lovar! Jag och Jenna, som var en väldigt trevlig finska som jag mötte här, var och shoppade i det enorma shoppingcentret i Causarina där jag lyckades hålla händerna i någorlunda styr och inte gjorde av med så mycket pengar som jag var rädd för när jag såg de 190 affärer stora centret... Jag har läst tre böcker och till min och Jamies stora glädje finns det en bookexhange här där man kan byta böcker till en billig peng.

 

Så ja, lite har jag i alla fall gjort. Om pengarna börjar rulla in snart så hoppas jag kunna hinna besöka Kakadu National Park, som är Australiens största nationalpark, innan regnsäsongen drar igång. Sen har dom nån grej här i stan där man kan bli nersänkt i en bur i en bassäng full med aggressiva och människoätande saltvattenkrokodiler. Vet dock inte om jag är tillräckligt tuff för det, tror jag hellre ser dom på avstånd.

 

Detta inlägg blev nästan en halv bok känns det som men nu vet ni i alla fall varför jag inte skrivit på så länge. Darwin är inte så spännande och humöret har inte varit på topp. Men att resa såhär är inte alltid rosor och solsken. Ibland får man ha sämre dagar också. Nu hoppas jag att jag snart får ett jobb så jag har något att göra under dagarna och får annat att tänka på än saknaden efter vissa personer. Fastän jag inte är fattig så skulle lite pengar sitta fint och göra min fortsatta resa gott.

 

Ha det bra allihopa tills nästa gång vi hörs!