Nu kommer jag med stora nyheter kära läsare!
Jag har ju under hela tiden här i Sydney letat efter jobb, ibland mer aktivt än andra dagar. Det som är så besvärligt med Sydney är att för varje jobbposition så är det hundratals människor som söker. Ett vanligt jobb på café kan ha uppåt tusen visningar på webben. Konkurrensen är därmed skyhög. Det finns fler saker som ställer till det. Oftast så söker dom folk med löjligt mycket erfarenhet. För att jobba på en ”salladsbar/sandwishshop så behövs ”minst tre års erfarenhet av att göra smörgåsar”. Hur svårt kan det vara att göra i ordning smörgåsar?! Och för att jobba på café så måste man kunna göra kaffe. Och för att kunna jobba med barn så ska man ha flertalet olika licenser, polischeck, första-hjälpen-kunskaper. Och för att få ett jobb i city ska man helst också kunna prata kinesiska. Osv osv osv. Alltså är det inte helt så enkelt att hitta jobb här i storstan. Därför så har jag de senaste veckorna börjat vidga mina vyer. Hösten är ju ändå på ingång och även om det idag var 28 grader varmt så kommer det så småning om bli allt kallare. Jag har kikat på s.k. roadhouses och liknande och så idag ringde det en kille, vi hade en kort telefonintervju och han bad om att få återkomma. Ett par timmar senare ringde han och frågade när jag kunde komma till Darwin.

Så nu bär det iväg på nya äventyr! På måndag flyger jag upp till Darwin och sedan blir jag upplockad och körd till The Bark Hut Inn som kommer bli både mitt hem och arbetsplats. Det är ett sk roadhouse; motell, pub, restaurant och bensinstation. Det ligger på vägen mot Australiens största nationalpark Kakadu och det verkar vara ett populärt stopp för turister på vägen ut dit. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag inte är hundra procent säker på vad min arbetsroll kommer vara, då jag ansökte till flera roadhouse och detta olyckligtvis hade tagit bort annonsen från webben så jag kunde gå in och kika där. Men jag tror det bli som en ”allrounder”, dvs lite av varje. Städning, hjälpa till i köket, servera gester och så lite barjobb. Varierat och med möjlighet att lära mig nya saker.

Måste medge att jag är lite nervös men samtidigt väldigt glad. Behöver röra på mig och nu var det ju ett tag sedan jag befann mig ute i ”The outback”. Förhoppningsvis behöver jag inte fly från detta ställe mitt i natten! Stället har i alla fall en hemsida som jag varit ute och kikat på, så det verkar i alla fall existera. Vad jag kan se på bilderna så är det ett ställe min käre far skulle älska. Robust och rejält men tjurhorn hängades på väggarna i puben. Närheten till floden ger också möjlighet till att ta upp barndomens fiskeintresse, men abborren byts ut mot barramundi. Och de irriterande myggen byts ut mot lurande saltvattenskrokodiler som kan störa fiskelyckan. Detta är dock bara sådant jag uppfattat genom hemsidan och jag vet inte vad som egentligen väntar men jag hoppas på något bra. Bra människor att arbeta med och bäst av allt – möjlighet att spara varje dollar jag tjänar. Som jag sedan kan använda till att uppleva de saker jag ännu inte sett här i Australien.

Jag har ingen aning om hur det kommer bli med möjlighet till att använda internet och mobiltäckning. Stället ligger ju som sagt ute i outbacken och förhoppningarna är inte stora. Jag lovar att höra av mig så fort jag vet mer.

Medan ni där hemma förhoppningsvis går mot ljusare tider så har hösten kommit hit till Sydney, och den slog till ordentligt. På bara en vecka blev det betydligt kyligare om kvällarna och den senaste veckan har vi haft regn i stort sett varje dag. Löven faller av träden och man blåser nästan omkull när man går ut. Men så i tisdags var värmen tillbaka, med besked! Över trettio grader varmt igen och en tryckande, fuktig hetta. Sydneys centrum kan då liknas vid en kokande kittel och det enda man vill göra är att komma därifrån. Jag och Hannah tog därför bussen till vackra Coogee där vi fick en svalkande bris och kunde svalka oss i havet. Framåt eftermiddagen syntes mörka moln i horisonten och jag föreslog att vi skulle bege oss hemåt innan ovädret kom. Hannah skrattade åt mig men vi hade knappt hunnit in genom dörren innan regnet öste ner utanför. En av årets värsta stormar var här skulle det visa sig. Åskan dundrade så högt utanför att vi knappt kunde prata här inne, vårt badrum blev översvämmat eftersom stora hål uppstod i taket, och vi otroligt tacksamma över att vi hade hunnit hem innan det hela startade. De senaste dagar har sedan bilder från stormen dykt upp på webben och i dagstidningar. Bilder som är bland det häftigaste, men samtidigt läskigaste jag sett.

Vad mer har hänt sedan sist? Jo i tisdags när ni hade Fettisdag så hade vi Pancakes Day här i Sydney. Vi tjejer gjorde i ordning en rejäl sats med pannkakor och massvis med tillbehör (nutella, bananer och vaniljglass är den bästa kombinationen!) och sedan blev det kalas i tv-rummet med irländarna som uppskattande rensade faten. Ibland måste man få lyxa till det även om man är backpacker.

 

Hur mycket jag än älskar citylivet och all livlighet som ryms i storstan så kan det bli lite för mycket ibland. Då är det himla skönt att Sydney är fullt med vackra parker. Hyde Park, The Domain och enorma Botanic Gardens. Jag och Hannah brukar ta en ordenligt kvällspromenad/joggingrunda de flesta kvällarna och bara njuta av stillheten som råder bortanför trafikbruset. Att gå längs med hamnarna, genom parkerna och sedan komma fram till stans bästa utsiktsplats är gott för själen. Och vackert för ögonen.